Det värsta är väl att ingenting ha att berätta. Ingenting man själv skulle vara beredd att lösa biljett för.
Men man har ju haft lön i alla fall.
Igår kokade jag då lingondricka som i morgonstiltjen buteljerats och ställts ner i frysen medan duvparet sorgmodigt vandrat runt och samlat ihop solrosfrön som den slösaktige och slarvige ekorren spritt omkring sig.
Den tycks förresten ha flyttat in under bagarstugan, ekorren. Kilar in och ut i stenfoten som en annan jordekorre, ovetande om (alt. ignorerande) att där tidvis likt en handelsresande, bor en svartvit hankatt som lätt skulle kunna bli dess bane.