Klockan slår fyra och det känns som en liten evighet mellan varje slag.
Strax innan hon bryter tystnaden plingar det sprött som sked mot glas ur klockans inre.
Jag har aldrig lyckats förstå varför.
Det är bara ännu ett ljud bland andra ljud som inte stör och som därför heller inte behövt utredas ens i tanken.
Den tunga väggklockan nere i det större huset är mer omständlig innan den tar till orda. Den intonerar som en hel orkester strax innan dirigenten höjer händerna och äskar tystnad.

Nyss kom hustrun upp – tror jag i alla fall.
Nyss är relativt när man vandrar fritt in och ut i drömmarna.
Hon hade nog somnat bland sina böcker nere i kammaren bakom köket. Där som farmors väggfasta kista till säng stod, och där farfarsfar låg och dog.
Där man sover så gudomligt bra.