Klara morgnar som denna kommer ljuset snart och månen seglar filmiskt bakom skyar.
Ormbunkarna fogar sig färggrant och spannen på källocket kan väl få stå där den står.
Minns i sammanhanget det där pinnarrangemanget utanför lagårn där svärmor brukade stjälpa upp spannar och byttor på tork efter att de diskats. Hur hon lite blind av kontrasten mellan lagårdsmörkret och dagsljuset utanför aldrig riktigt hann uppfatta hur bilen såg ut (läs: vem det var) som i samma ögonblick passerade uppe på vägen. Och hur hon då liksom drömmande blev stående en stund medan ljudet av bilen dog bort.