Har just buteljerat lingondrickan nere i gammköket. En morgontrög fluga kliver långsamt omkring på plåtdiskbänken och solen kastar lite förstrött ljus över eken som först den senaste veckan börjat acceptera att det är höst.
Björkarna har längesedan tappat sina blad medan eken stått där som en trygg och tystlåten smed i väntan på lagom temperatur. Ekar är även i övrigt lite lustiga. Dom hör ju liksom inte riktigt hemma här (vem gör det förresten), men den överlever, ja nästan triumferar, bara på någon sorts hes och skrovlig envishet.