Här har tjädern betat de relativt unga tallarna kring ett centrumträd i vars topp knäckesjukan virvlat till en någorlunda plan landningsplats. Toppen kröns av en lagom begriplig och värkbruten tvärgren där tjädern antagligen ser uppstoppad och monterad ut när den nyss tagit plats och försiktigt vaktar på rörelser i terrängen.
Ja här känns det tjäder, tänker man när man står på stället.
Det är en smal åsrygg parenterad av en mindre myr med karaktär av högmyr. Det vill säga en på ytan torr ljungpåväxt myr med dvärgväxta tallar, några större stenar och endast sparsamt med riser av olika slag.
Myren omringar åsen nästan helt, gör den till en halvö, och häller slutligen sitt djupa vatten i ett dikesöga öppet också den kallaste av vinterdagar.
Alltsammans känns överskådligt och möjligt att försvara eller, för den händelse detta ändå inte är möjligt, att helskinnad fly i vilken riktning som helst.