Dimmigt hela dagen igår. Lågt till tak och nära till gråten.
Skogen gammalgrå och full med frost.

Längst in i tjärnen, en distanshalvtimme till fots från nästan vilket håll som helst, står torrgranen med påspikad porslinsisolator och en stump rostig ståltråd.
Granen har dött, kanske mera av sympati med andra torrgranar närmast stranden än av själva spiksåret.
Isolatorn är vänd åt norr, från vattnet. Den blickar enögt in i skogen, som var avsikten med det forna stängslet snarare att stänga ute än inne.
Kanske är isolatorn en rest från den tid när kreaturen gick på skogsbete och man sökte förhindra att djuren skulle gå ner sig i strandgyttjan.
Men strömmen..?

Skottår eller inte…
När skuggan från torrgaddtallen faller på gammelsälgen är klockan tolv.

Bilden från i förrgår då det var väldigt behagligt på planthavet.
Har ett par tegsnäsare från den tiden då man kunde köpa dem på lösvikt. Dvs ta på sig bilköparminen och gå till affären för att fingerfara en ny, udda skida ifall man av någon anledning råkat ut för haveri. (Ids inte bara för sakens egen skull ifrågasätta mig själv genom att skriva att man kanske fortfarande kan köpa en udda skida. Det lämnar jag åt nån mer revisoriskt lagd att göra).
Och det är väl det som liksom är signumet på kvalitet. Detta att saker och ting helt eller delvis är utbytbara. Att inte ens det halva är helt värdelöst.
Själv har jag inte köpt nån utav av dem. Varken den vänstra eller den högra.
Dom bara föll ut ur ett hörn tillsammans med en spontan svordom när jag letade nåt annat.
Kabelbindningarna är dock aningen besvärliga. Man måste ha en tång med sig för att då och då nypa ihop kabelfästena som har en tendens att smita ur sina hål.