Här nere kring den gamla sälgen som kastat sig på knä för berget är marken fukthållande och lingonen stora och mörka.
Jag plockar dem för hand.
De som gjort industri av bärplockandet har dragit fram här. Det märks på alla bär som ligger kringströdda på marken. Men de största bären, de som av sin egen tyngd böjts ner och blivit svåråtkomliga för tröskornas plåtfingrar fångar man med lätthet upp mellan tumme och pekfinger.
Ibland flyr en liten groda för stövelsulans skugga och sätter lingonriset i oförklarlig rörelse. Då tvekar man kanske lite innan man stoppar ner handen i den okända undervegetationen.