Uppe och eldar i ottan.
Det gäller att få med sig elden när man flyttar. Och eftersom endast det bästa är gott nog åt den så bor den här i pelletskaminen ’dere saln’ med fönster åt gatan.
Spispannan i Nyby var väl i jämförelse bara en bullrig och otacksam slavtjänst i det fördolda.
Antar att det i grunden handlar om någonting genetiskt.
Skrapa lite på ytan och hitta en lite folkskygg finnättling som kikar ut ur jordpörtet.
Elden som fladdrar i bakgrunden.
Naturligtvis.
Lika genetiskt betingad och självklar som behovet av elden är förmodligen sparsamheten.
Den (kaminen alltså) hann för min sparsamhets del knappt bli ljummen så bar det till att skruva ner pelletsmatningen så långt det gick.
Nu är jag nere i 150 och det ser bra ut.