Två ekorrar är alltid en för mycket, och man kan inte annat än tycka om dem.
Igår hade den med arbetsledande funktion i rena ilskan över att den inte kom åt fröet gnagt av hanken som håller uppe den rörformade fröautomaten medan den andra ekorren, likt en i vanlig ordning bristfälligt informerad förtroendevald, översåg det hela liksom hängandes till tork i en grenklyka längre upp i björken.
Alltsammans låg därefter på snön. Fröautomat, upphängningsanordning, rubbet. Söndergnagt intill oanvändbarhet. Men tro inte att ekorren hemföll åt frosseri bara därför att maten plötsligt blev lättillgänglig. Nej, som ett extra uttryck för sitt förakt hoppade den bara därifrån utan att ta för sig av fröet.