Längs den gassande grusvägen vimlade det av gröna sandjägare idag. Dom är snabba både på vingar och ben. Lyfter och flyger snabbt undan. Landar utan studs som vore dom en näve ovanligt tunga frön sådda på måfå i en svepande handrörelse.
Eller ränner dom undan på stolpigt långa ben och gör en kringgående rörelse. Men vägen överger dom inte frivilligt. Den är inte mer min än vad den är deras förefaller dom tycka.

Nedanför garaget blommar videt i en sorts spretande värmefrossa. Värmen har liksom tvingat blommorna att ställa sig vidöppna åt alla håll och massor av humlor får hela buskaget att röra sig.
Nere på plöjningen kryssar en ringduva fram. Faller och stiger som ett litet skepp för varje våg. Blänker silvergrå när det sneda motljuset träffar bogen i lagom vinkel.
Ett gäng kajor kommer flygande. Klagar grälsjukt såsom kajor ju gör. Deras läten minner om ett sorts vinande elektroniskt alstrat ljud.