Äntligen kan man börja färdas i skogen lite som man vill.
Här når solen ner. Lyser över lingonris och lavar som ännu inte riktigt har rest sig efter vinterns jättelegor.

Ringen av stenar ligger orörd.
En gammal gåta är den, men man behöver ju inte veta allt.

I myrstacken är det redan full aktivitet.
Det ångar varmt och syrligt kring stacken som tycks befinna sig i ett slags konstruktivt kaos. Tjädern har gödslat hela stacken full med underliga puppor och myrorna rusar runt, försöker liksom verka drottningar varenda en när det är arbetare som behövs.

Och renkraniet är lika naturligt som allt annat här.
Närheten till vägen och det avbrutna hornet skvallrar i alla fall om en våldsam död.

Ja igår vart det väl inget särskilt. Var till Vännäs fram och åter. Satt en stund på konsumparkeringen och väntade. Och det är litegrann som att sitta på en drive in bio.
Det är på konsumparkeringen det går att ställa de allra tidigaste prognoserna kring höstens val.
Det är också på konsumparkeringen man ser befolkningen åldras. Åldras, men med någorlunda bibehållen förmåga att fara ut i korta och förvånansvärt snabba rörelser sprungna ur en lika oväntad som hastigt övergående affekt.
Det är på konsumparkeringen man ser olika politiska intresseorganisationer bjuda på sockerfritt.
Det är också där man ibland får se hur någon med kryckan, likt en fåraherde, vallar ut sin tungt lastade sämre hälft som med låg profil och ideliga sidoblickar ser ut att leta möjliga flyktvägar.