En liten bit utanför kyrkogårdsgrindarna står skräppan och tisteln som ett par luffare längs vägen.
Man blir som glad av att se dem, fräcka frodiga och företagsamma.
Inne på kyrkogården krävs vattning mest varje dag. Penséerna, särskilt de vita, tycks i år ovanligt ämliga. Skrynkliga i bladen som av ett tåligt buret lidande.