Närvaron.
Eller vad man nu ska kalla den.
Den där som gör att hojen dagen till ära känns som hade den automatlåda.
När man samtidigt, fast bara nästan samtidigt, som en vag viljeyttring drar kopplingshandtaget knappt halvvägs och med vänster skospets låter hojen ana att man vill ner från sexan till femman.
Vissa dagar finns den där redan från morron.
Andra dagar hittar man den aldrig.