Doningen blev kvar. Vore väl någonting att försiktigt borsta loss ur förnan.
Av ungskogen intill att döma är det inte alltför länge sedan den användes, och då kanske bakom en traktor. Modellen avviker litegrann från den jag brände fingrarna på hos Fridlund, smeden i Fredrika. Bl.a. verkar ’manken’ ha hål för en delningsstötta, kanske för att separera timret och massaveden.
Jo, och jag brände som sagt var fingrarna. Hade nämligen blivit uttagen att följa med när doningen (eg ’framstöttingen’) som Fridlund ’smitt på’ skulle hämtas. Järnet var fortfarande ställvis rykande hett när pappa la den halvfulla hösäcken på plats och självklart kunde jag inte låta bli att känna efter om det verkligen var varmt.