Ingen kan väl se så frusen ut som rönnen. Den bara står där, stumt spretande med sina grenar. Hängbjörken, fastän frusen även den och frostigt kal, förefaller ha accepterat kylan och låter sina grenar falla mera vilsamt.
Talgoxarna flänger runt från morgon till kväll. Sitter stundom i stort antal i rönnen. Byter leksaksaktigt position. Vippar från höger till vänster. Jag har sett att en och annan talgoxe söker natthärbärge under det platta garagetakets smala utskott. Där är bäddat med stenullsbolster som tydligen går an att kränga sig en kunglig kammare i. Avståndet mellan vindskivan och väggen är i nättaste laget, men liksom fladdermusen plattar talgoxen till sig så pass att den med några kantiga kroppsrörelser kan försvinna upp inunder.