Satt i solen en stund vid hörnet av uthuset igår.
Det droppade från taket och kändes behagligt sådär i största allmänhet.
Hittade en gammal trasig spark att sitta på som inte såg ut att ta illa upp av att bli utlyft i ljuset. Stod ett par kryckor av äldre snitt därinne i första kammaren också.
Jaja, tingen berätta och sambanden låter sig anas, som man skrev och sa medan verben ännu var vackra.
Idag är det tyvärr lite för kyligt att sitta ute- än så länge iaf. Låt se vad eftermiddagssolen förmår.

På hemväg från promenaden föll blicken på det här redet, iordningsställt ’te rörnan’ bara nån meter upp från marken.
Månne lövsångare?