Vad snö över världen. Från taken rinner små sorgliga rökar.
Hade gottat mig åt att stråk av torr asfalt börjat skönjas i vägarnas syd- och västerlägen, men nu är det vitt igen och hojen får hålla tillgodo med batteriladdning och en uppmuntrande klapp på sadeln.
Inbillar mig att det är kottår i år. Tycker mig se att åtminstone tallen är rikligen behängd med kottar som hackspetten hämtar och sätter in i skruvstädet den iordningställt i aspens grenklyka.
Förr kunde man ganska snart skapa sig en mindre förmögenhet på att plocka kottar och sälja om man var fallen åt det hållet. Och då, liksom nu, var somliga mer framgångsrika än andra i sitt samlande och man kunde redan på håll höra var dom befann sig på kotteldoradot enär dom (när inget annat var möjligt) åtminstone verbalt strävade att dominera och vara överallt samtidigt.