Tidiga morgnar minsann.
Ljuset väcker. Gärna redan vid fyratiden.
Efter första kaffet brukar jag vika ihop mig en stund på gästkammarn, klämma handflatorna mellan knäna och betrakta den yviga sälgen som står vakt bakom carporten utanför fönstret.
Nej förresten, en spretig sälg kan omöjligt stå vakt. Den är till sitt sätt alldeles för odisciplinerad. I dess krona skimrar hursomhelst var morgon ny och de senaste dygnen har den likt barriärrevets koraller släppt iväg sina miljontals flyktiga frön.
Ja, jag är inte hundra säker förresten om det är en sälg. En salix-art är det i alla fall.
”Vide”, som man sa om det gamla bondesamhällets allestädes närvarande och anspråkslösa supporter, god nog till både husaga och räfspinnar.