En kör av prästkragar sjunger från vägkanten.
Det är gott om dem i år. På nytt vankas visst ett perennernas och skogsbrändernas år.
Torkan och värmen som tvingar djupare dikets lupiner att hastigt blomma över gör backstugesittarens och torparens magrare växtlighet gott.
Prästkrage liksom skör blåklocka vet att hushålla med sin biomassa. Slösar inte som lupinen allt sitt för kortvarig prakts skull.
Känns välkommet med regnet som började sila ner under gårdagen.
Över Mo & Domsjös gamla åkermark svävade om morgonen tuvullens vita som en höstdimma någon halvmeter ovanför vanhävden.
På förvaltarns tid var väl det, i de välsignade myrodlingarnas år, som skogsbolaget ville bli storbonde.