Folk i ljusa kläder.
Mänskor som har lätt för att hamna i enskild ställning.
Kanske för att dom hellre ville vara någon annanstans.
Eller för att dom inte vet riktigt vilket ben dom ska stå på.
Figurer raka i ryggarna och med benen tätt ihop och händerna djupt nedkörda i byxfickorna som letade dom efter något att ta itu med..
–
Bär till husbehovs ser det ut att bli.
Det blir ett ”kronår”, som min äldre bror sa med en röst så löftesrik att den skulle kunna få vilken fritidspolitiker som helst att ringa runt och kalla till arvoderad extraträff.
Och vi här i norr har kanske, med nödåren i eget eller kollektivt minne, till sist bara två varianter av hur ett år kan summera sig; oår=svält eller kronår=goda tider.