Jag gick dit mest för att få en ledtråd till varför tjärnen fått ett så besynnerligt namn.
Vattendragen som ligger längre ner i raden av småsjöar har mera rim och reson i namngivningen.
Klubbsjön t.ex. är ju lätt att begripa i en värld som allt sedan begynnelsen formats och försvarats med enklare handverktyg av sten och trä. Liknar då vattendraget en klubba är det givetvis inget att tappa hakan för om det kommit att kallas Klubbsjön.
Sägas bör, innan någon annan lägger sig i med rödpennan, att ”klubb” även kan avse närmaste bergknalle.
I Klubbtjärns fall räcker det med att den är närmaste anhörig till Klubbsjön för att den ska kvalificera sig.
Likna sen vad den vill.
Ännu längre ner finns ett Kälkvatten. Inte heller det låter ju orimligt. Transportmedel har alltid varit att räkna med i en glest befolkad del av landet.
Men åter till Rattikattjärn. Den är inte rund, viftar snarare lite med svansen och är precis 4 gram bred på bredaste stället (med 0,25 lina).
Med bara lite otur fastnar spinnaren i fredagsriset på motsatt sida medan de moraknivsskaftsstora och rödbukiga abborrarna står och avvaktar förväntansfullt strax utanför strandkanten.
En mindre gädda väcks av oväsendet, välver i vattenbrynet. Allt som blänker betraktas med intresse men med stor skepsis i tjärnen.
I litteraturen skulle man väl kalla tjärnen för en självmordsgöl, men det är mest för dramatiken och tragiken. Och gölar i traditionell folklig bemärkelse förutsätts kanske vara rundare i formen, mera som slukhål. De förekommer dessutom mest i Småland.