Rabarberbeståndet intill skomakeriet har havererat.
Det liknar en regatta av båtar som kantrat men ännu inte låtit sjön ta seglen helt i sitt våld. Den tycks på väg att sjunka, rabarbern. Kortare sagt.
Jag plockar blåbär och säljer.
Ja vad annat ska man göra när skogen står bräddfull av dem. Frysen likaså. Men inte börsen.
Stora och fina är dom. Särskilt baklandsblåbären som frodats till matt mättnad i lagom fukt och silande solsken.
Men det är varmt.
Där bromsar är, där är ock blåbären. Eller om det är tvärtom. Men sällan någon vind som skulle kunna få flygfäna ur kurs.
Frampå dagen dyker också de vi plägade kalla för slåttannsflugorna upp. De tycks ha muterat och bits nuförtiden.
Men man bör inte undra på kanske. Slåttanna i traditionell bemärkelse är snart ett bortglömt begrepp. Hässjevirket har ruttnat och fan ta den som hässjar på ståltråd.
Sånt otyg är inte alls bra i någon av kons magar.