Igår var vi till Johan i Umeå. Botaniserade på Northbike som hamnat väldigt bra till efter flytten. Lite närmare Bjurholm, om man säger.
Som syns av bilden provsatts en och annan hoj.
Fast ’provsatt’ låter inte bra. En hoj tar man på sig, typ en kostym eller nåt annat klädesplagg. Känner efter så att den inte skaver och att den är av någorlunda passande storlek.
Egentligen är det kanske isåfall hojen som provsitter på en ev bärare.

Det byggs för brinne livet kring stadens västra infart.
– Kostar skjortan det här, tänker man medan man som viljelöst vatten genom krokigt rör rinner än hit och än dit.
Jag är glad att dom inte alltför tättomt ändrar på den där inledande vänstersvängen och traven med lastbilsdäck som likt en fyr markerar led in i lagunen.
Det är så att säga hålet dit nyckeln bara måste in för att en vanemänniska alls ska få upp stadsporten.
Förra gången hamnade vi lite otänkt på grubbesidan (säger man så?) av den numera obefintliga men i tacksamt minne bevarade 92:an.
Men det gäller bara att hålla god min i elakt spel och låtsas som om det var med avsikt som man gjorde den där extrasvängen.
Till syvende och sist får man precis som i skogen förlita sig på solen.