Lage Olovsson

eldvakt

Varit och eldat.
Vankades Händel på den lite raspiga radions kanal 2. Malena Ernman och Stockholms Sinfonietta i någonting (på latin?) som radiorösten översatte till ’Låt mig gråta’.
Men riktigt så bedrövligt var det väl inte. Elden tog sig bara fint.
Tvåan är iaf den kanal som radion i fönsternischen därute på Nyby först och främst rekommenderar. Kanske är just den kanalen minst nött och sliten av hela det samlade eterutbudet. När det gäller de vanliga kanalerna, dem man brukar få hålla tillgodo med vare sig man vill eller inte, vacklar apparaten betänkligt mellan Västerbotten och Västernorrland.
Det är lite skuggigt kan man kanske sluta sig till.

För övrigt är skyltsöndan nu lagd till handlingarna.
De flesta större samhällena har ju en brandkår.
Den tager man för att man haver den och för att den sas redan är bokad och betald. Man ställer ut den med alla blåljus blinkande så det lär synas bort till närmaste bebodda planet.
Får erkänna att jag inte var ut och beskådade det hela på riktigt nära håll. Det gick liksom lika bra att bara titta ut genom köksfönstret.
Måtte det inte gå ett larm nu när kåren har hängslena nere och är upptagen med annat, tänkte jag.
Men allt är väl mest för barnens skull. Fast dom såg då mest bara förskräckta ut tyckte jag mig märka när jag körde utöver.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.