Ärlan på taket och hojen på gång.
Igår fick mt-07:an komma sig ut.
Torkar upp snabbt nu och borta vid hörnet har blåsipporna börjat slå ut.
Den första blåsippan visar sig varje år på precis samma ställe intill stenfoten där solen kommer åt flest antal timmar över dagen.
Lite längre fram på våren hittar man dem lite här och var kring de gamla husen.
*
För övrigt har det blossat upp kring det planerade Diamanten-projektet här i Bjurholm igen.
Uppenbarligen är hela idén tillräckligt kostsam och svår för att åtminstone stimulera och engagera – även dem som inte är direkt kontrakterade och arvoderade. Här handlar det kanske inte om att bara sätta en arm glesbygdskommun på kartan, utan att placera den på månen.

Skid och Friluftsfrämjandets årsskrifter är helt visst underskattade. Och ofta nog undanstoppade.
Här en från 1958.
Helst hittar man dem därför på vindar och i kallförråd. Alltid omsorgsfullt hopbundna och i görligaste mån säkrade mot mott och mal.
Läsvärda? Ja synnerligen.
Väl just därför de lyfts undan den världsliga förgängligheten.
De innehåller massor med välskrivna artiklar och fina illustrationer om sånt som har med natur och kultur av olika slag att skaffa. Och det gör ju det mesta om man kokar ner varandet till sina ursprungligare substanser.
Själv gillar jag särskilt artiklar med de gamla verbformerna bevarade, innan de stumnade till.
Namn som Gunnar Brusewitz, Olof Rune, Maria Wine och Anders Erik Malm är bara några av de som återfinns i innehållsförteckningen.
Vad gäller foton återkommer namn som: Sven Gillsäter, Bo Rosén, Stig T Karlsson och många många fler.
Mera djuplodande saker finns också, som t.ex. Fritz Reicherts artikel ”Hur skidans form inverkar på riktningsändringarna i utförslöpor”
Här får vi på ett initierat sätt förklarat varför moderna slalomskidor litegrann ser ut som smörknivar.

Skogsvägen alldeles obefaren efter den senaste snön, precis som om varken älg eller något annat djur nännts beträda den slätvita ytan.

Ute på Nyby har videtussarna börjat titta fram.
Dom lockades fram av solen och värmen för några dagar sedan förstås.

…liksom tibasten som också väckts ur sin dvala.

På Backgatan är pilfinkflocken ständigt i rörelse. Dom hänger formligen på det f.d. värdshusets mexitegelvägg. Och då helst kring där värmeväxlingens rektangulära andningsorgan av galvaniserad plåt spiller lite värme till flugors och fåglars fromma.