Lage Olovsson

Konst i kvarn

Av , , Bli först att kommentera 29

Igår var vi till Vindeln. Besåg det omtalade och omskrivna Konst i kvarn som den återkommande konstutställningen i kvarnen vid älven kallas.
Alla konstverk är en sak, de slitna träkugghjulen och vinkelväxlarna som en gång i tiden fick det att knirra, dundra och skälva i den stora byggnaden en annan.
Båda lika sevärda.
Sedan åkte vi upp på hembygdsområdet och tittade på allt som där finns. Vi drack kaffe och gottade oss i största allmänhet.
På hemvägen körde vi en herrgårdssväng runt den s.k. Åströmska gården som tronar på sin höjd i Vindeln. Lite av ett insnärjt Törnrosaslott numera, av det perifera att döma, samtidigt som byggnadens konturer på håll låter ana ett Versailles mitt i den norrländska furuskogen.
Man frågar sig både när, hur och varför.

motorer, då och nu

Av , , Bli först att kommentera 43

Igår var vi på trevligt besök hos Johan i Umeå.
Snart nog befann han och jag oss på Northbike där vi gick och snurrade runt olika hojar.
Ducati ser fina ut måste jag säga, lite som några få fullblod i en hägn med halva. Även om själva namnet ger lite dåliga vibbar pga mopeden som pappa införskaffade någon gång i senare delen av femtitalet.
Den Ducatin och efterkrigs-utombordaren av märket Moscone vars gröna motorkåpor alldeles för tidigt hamnade som lock på utedass grundlade en misstro mot motorer som tar ett liv att nöta bort.
Minns f.ö. att man ofta förvarade tvåtaktsbränslet för Mosconen i enlitersflaskor under något av båtens skott.
Fenomenet med att man gärna använde flaskor som förvaringskärl för sådana ytterligheter som oljeblandad bensin och hjortronsylt söker kanske sin förklaring i gångna tiders mer utbredda superi bland allmogen.
Det fanns ett överskott på tomma flaskor helt enkelt, och pantens tid var ännu inte.

myrbära och vägen dit

Av , , Bli först att kommentera 25

Gullriset? är visst en vägkrog där alla stannar till.
Just den här surrade i den annars rofyllda eftermiddagshettan av humlor, tvärrandiga flugor och små myror.

’Almycke’ gör sig väl bäst i grupp, men tål att tittas på även som enstaka.
’Ruinblomma’ har jag hört att den på sina håll också är känd som. Och folkligare än så kan väl knappast ett växtnamn bli.

’Myrbära’ har med råge passerat blomstadiet.
Inte mogna än där dom står på myren, men om en vecka så.
Verkar bli ganska bra med bär är det samlade intrycket.

Tjärekallsjön – gränsland

Av , , Bli först att kommentera 37

Här kan man vara.
Landet är luftigt och lättgånget och på sjön flyter några vita näckrosor i en sorts självvald fåtalighet.
Dom är inte många, men desto elegantare bara genom sin knappa förekomst.
Nästa gång ska jag gå runt hela sjön. På håll ser det lockande ut och sjön är inte större än att det bör blir en lagom runda.

småsileshår

Av , , Bli först att kommentera 32

..tror jag i alla fall.. men det finns ju hybrider.
Typiskt är att man finner dem kring skogsbilvägarnas vändplatser och gamla timmeravlägg där jorden blottlagts och är fri från annan växtlighet. Dom finns säkert på andra ställen också, men är lättast att få ögonen på där inget annat frodas.
På själva vändplanen avslöjar en större fettfläck och två ändproppar i plast att en entums hydraulslang rykt och blivit utbytt.
Låt oss hoppas att det var frityrolja i systemet. Det är ju det som gäller nu. Lättsmält smörja både i maskiner och i politikers reklambroschyrer.

Nere vid det f.d. värdshuset skratar en spetsigt bevingad mindre rovfågel med de nyss flygga pilfinksungarna. Den kryssar lekfullt mellan stolpar och utskott kring huset och låter sig då och då uppslukas av storbjörken i hörnet. Den ser ut att tröttna och ge upp. Men troligen är det bara en del i strategin, ty efter en stund rundar den på nytt hushörnet.

nyckelblomster

Av , , Bli först att kommentera 30

Även nyckelblomstren blommar överdådigt i år.
Man går och letar och från dag till annan finns de plötsligt där längs dikeskanter och på halvdunkla ställen där andra blomster många gånger saknas.
De håller tillgodo och finner sig i.
En särskilt intressant detalj är att blommorna sägs sakna nektar. De lovar runt men håller tunt och lyckas på så sätt – genom andra blommors goda namn och rykten – locka till sig humlor och andra insekter för att säkra pollineringen (enl det allvetande internätet).
Låter iofs otroligt att ett sådant bedrägeri kunnat fortgå i årtusenden, eller hur länge det nu kan vara, utan att insekterna genomskådat falsariet. Men kravet på rimlig avkastning går kanske inte att rakt av överföra på humlor…