Lage Olovsson

valår

Av , , Bli först att kommentera 50

Det är valår och ett gäng skator kivas nere på trottoaren om nåt som på håll ser ut som ett kringfluget bakplåtspapper. Inte mycket att bråka om kan man tycka. Verkar mest som att det är själva kivandet som är grejen.
Såg apropå politik och sånt att Bjurholm och några andra småkommuner ”der ingen skulle tru at nokon kunne..” blivit klassade som närmast femstjärniga vad gäller att bo i och befolka som gammal. Och det redan innan man, åtminstone vad Bjurholm anbelangar, riggat själva arken där allt det braa liksom är tänkt att kulminera.
Har varit runt och tittat efter lingon här och där längs småvägarna som i paritet med väder och vind är torra och fina. Fast vitvattsvägen är åtminstone periodvis en prövning som med åren kommit att upphöjas till norm och dygd, till ett lidande ägnat att genomlevas för att med högburet huvud komma ut på nittitvåan.

Storsvartliden

Av , , Bli först att kommentera 23

Igår vallfärdade vi till Storsvartliden.
Hustrun studerade smått fascinerad de moderna hällristningar som bara är alltför vanliga.
Den enda som inte besökt gapakojan var nog Kilroy.
”Vilket språk!” brukade svärmor utbrista när hon händelsevis råkade på fenomen av liknande art.

…damerna tog täten, som voro vi på väg till buföring och fäbod.

Skogen vargväxt och gles, just som fjällskog kan och ska vara.
Granarna är antagligen gamla som ’buhh’.
Har liksom vuxit i växtzonstaket och sedan sakta svartnat.

Även björkskogen är tydligt påverkad av höjden.

Men hönsbär är det väldigt gott om.
Läste mig till att också hönsbär hör fjällvärlden till.
Detsamma gäller ju för kantareller men några sådana såg vi inte.
Tursamt det, för annars hade väl parkeringen varit fullsmockad med bilar och trakten ekat av grova röster och stöveltramp.

flygmyror

Av , , Bli först att kommentera 31

Som en besynnerlig men i grunden beskedlig varelse stigen ur sagorna tycks rotvältan nyfiket titta upp bakom ungskogen.
Flygmyrorna som en masse tog biltaket i besittning var iaf i högsta grad verkliga.
De klamrade sig fast på plåten halvvägs hem och föll enstaka ur håret lagom till kvällsnyheterna.

bruna tunnan

Av , , Bli först att kommentera 36

Var ut och rätade upp matsoptunnan som låg där i sina uppkastningar efter nattens blåsväder. Sannolikt äkta skrivbordsprodukter dessa terrakottabruna tunnor som vaktar snart sagt varenda gårdstun i regionen.
Man kan börja kompostera för mindre, säger jag bara.
Vill minnas att man vid mönstringen inför militärtjänsten prövades avgöra vad som lättast välte vid kraftiga lutningar – ett högt lass med hö eller en tungt lastad vagn med väldigt låg profil.
Kan omöjligt tro att man måste vara född och uppvuxen i ett jordbrukarhem för att korrekt avgöra frågeställningen. Och förresten fick man nog inte frisedel ens om man nu råkade välja ’fel’ svarsalternativ.

sol

Av , , Bli först att kommentera 44

Solen målar, och målar om, bergen åt sydväst.
En himmelens tur för oss nutida att man inte lät det f.d. hotellet och värdshuset växa sig så högt att det riskerat skymma utsikten för de som på gräddhyllan bo, utan lät det ligga där som en arbetarklassens flerfärgade gåbort-gubbkeps i sluttningen ner mot enklare kvarter.
Ska sägas att kepsen visst fått sina fläckar, då när engång trafiken var tätare liksom fester och gäster.
Tanken var väl att utsikten skulle motverka den tendens till tunnelseende som annars så lätt drabbar de som på höjden befinner sig.