Det är valår och ett gäng skator kivas nere på trottoaren om nåt som på håll ser ut som ett kringfluget bakplåtspapper. Inte mycket att bråka om kan man tycka. Verkar mest som att det är själva kivandet som är grejen.
Såg apropå politik och sånt att Bjurholm och några andra småkommuner ”der ingen skulle tru at nokon kunne..” blivit klassade som närmast femstjärniga vad gäller att bo i och befolka som gammal. Och det redan innan man, åtminstone vad Bjurholm anbelangar, riggat själva arken där allt det braa liksom är tänkt att kulminera.
Har varit runt och tittat efter lingon här och där längs småvägarna som i paritet med väder och vind är torra och fina. Fast vitvattsvägen är åtminstone periodvis en prövning som med åren kommit att upphöjas till norm och dygd, till ett lidande ägnat att genomlevas för att med högburet huvud komma ut på nittitvåan.