Lage Olovsson

bussresa

Igår åkte vi buss fram och åter Bjurholm – Umeå.
Passagerarnas in- och utande i bussen speglar ganska väl hur befolkningen fördelar sig i länet, oaktat hur optimistiska politiker försöker vara.
Ju mindre kommunen desto mer optimistisk politikern, vågar man nog påstå.
Vid avgången från Umeå är bussen i det närmaste full. Det är svårt med integriteten och många låtsas sova eller drar vadhelst som står till buds över sig.
I Vännäs vaknar några till och kliver av och vid pass Bjurholm hoppar mer än hälften av de resterande av.
Nästa punkt på den rullande skärmen med hållpunkter är Fredrika 92.
Det är precis så intetsägande som det låter. Lovar heller inte mer än vad det kan hålla, ty där lämnas man åt sitt öde ute i dimman på på Stormyren i stället för att bli skjutsad in i själva samhället.
Den lilla extrasvängen skulle inom parentes sagt inte ta många minuter och borde vara värd att gå till kungs för, och har man inte varit med på slåttern där ute på myren på sextitalet och vet åt vilket håll hemåt är så kan det sluta riktigt illa.
Längs kärrvägen ut på den myren åkte vi f.ö. fordom gammal Opel Rekord när någon i bekantskapskretsen råkat bli sig till några liter bensin.
Efter Fredrika – ingenting, eller åtminstone väldigt lite, och de som sen dröjer sig kvar i bussen förbi Åsele och vidare mot Dorotea har antagligen somnat på riktigt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.