Det här arrangemanget hade nog inte gått opåtalat förbi. I Vännäs.

Alla fall har vi har morskat oss och satt upp en tavla på rumsväggen.
Den har ett vattendrag (tavlan alltså) med tillhörande stränder och en spektakulär solnedgång.
Länge bedömdes det som uteslutet med alla slags applikationer då tapeten i vardagsrummet är sig själv nock (sängkammarblommig, med ett ord).
Den är vacker tapeten, kan åtminstone jag tycka.
Om än fjärran de totalitära, ångestvita ytor som influensers försöker pådyvla allt och alla nuförtiden.
Omtapetsering är troligtvis inte att tänka på då kommunen har viktigare saker än småblommiga tapeter på föredragningslistan.
En gammaldags pendyl har hängt på väggen ett tag, liksom på prov. Den kan väl ändå inte störa blomstren tänkte vi, och placerade den som ett tystlåtet och lite obekvämt främmande i ena hörnet av rummet. I synnerhet stör den väl inte om vi undviker att ladda den med fjäderkraft och låter den vara just tyst.
Annars har den en spröd ton med tycke av sirlig spets och sextonhundratalsspinett.
Fast den började kännas som en exotisk men obebodd ö.
Därför tavlan som hämtades ur källarförrådet.