Några pilfinkar satt och solade sig på sörsia pelaraspen igår.
Härmade med ryckiga rörelser de torra fjolårslöven som lagom utspridda ännu i sen februari vickar nervöst, känsligt, för minsta vindpust som silar genom grentjorvet.
Har inte sett finkarna på ett bra tag.
Inte sedan i höstas faktiskt.
Dom har lyst med sin frånvaro, kan man nog säga.
Vilket, förutom det mest troliga att fåglarna faktiskt befunnit sig på annan plats över vassaste vintern, även i någon mån speglar inte bara tätortsbons sätt att snarare se sånt som försvunnit än det som tillkommit.