Ett par skator i toppen av storbjörken på morron. Burrade upp sig, gjorde sig voluminösa för att fånga in så mycket som möjligt av morronsolens knappa värme i bröstdunet.
Kajorna, den moderna lösdriftens karaktärsfågel, har ännu inte börjat se sig om efter husrum. Som illavarslande omen brukar det snart nog sitta ett antal av dem kring husen när våren är i antågande.
Ifjol täckte jag över skorstenskanalerna med galler av klent armeringsjärn.
Ett så kallat ’svårt beslut’ bottnande mera i omsorg om fåglarnas hälsa än i reell brist på murpipor. (Det kan ju aldrig vara hälsosamt att bosätta sig där det stundtals är både hett och rökigt).
Hur det nu gick till, ensamt och med tålamod eller samlat och snabbt, så lyckades kajorna lyfta bort ett av hindren över en imkanal. Jag tryckte tillbaka detsamma dagen därpå och inga nya försök att flytta in gjordes.