Den tål att tittas på XSR700:an. Behaglig att köra också. Lätt och låg, no need att försöka få hemtjänstens uppmärksamhet för att komma i sadeln, om man säger.
Och fort är man uppe i en 12 – 15 mil i timmen som man på rödmyretiden med hela familjen som ett kluster klistrad kring sadeln helst formulerade sig vad gällde hojars hastigheter.
Idag mäter man i km och kkr.
Det första för att det ska låta mer än vad det är.
Och det senare antagligen för att det ska låta mindre.
Icke desto mindre och oaktat vad ovan sagts kan man ändå hava lust till en MT-09 av senare modell. En sån förefaller också hanterbar och känns i likhet med en del andra hojar kapabel att smidigt och raskt få med sig sin bakände.
Det är en subtil och lite svårdefinierad egenskap hos hojar, detta med deras förmåga att liksom inte dras med för långa bakändar.
Ska iaf avyttra den KTM 690 som idag körs mest bara till och från besiktningen.