Lage Olovsson

alla dessa floskler

Av , , Bli först att kommentera 44

Bara för att kort återvända till det där med att skicka socialchefen till Nordmaling så börjar det troligtvis spilla över, tänker jag. På chefssidan alltså.
Kommunen är ju hur man än vrider och vänder på titulaturerna en av rikets minsta.
För övrigt ser det mörkt ut här uppe på Backgatan n:o 4 – 16. Fallrisken är bara en av många, men en högst påtaglig sådan i en åldrande befolkning. Särskilt som det sen nån tid tillbaka saknas belysning kring entréerna.
Ryktas inom parentes vara restade de nya belysningarna. Precis som fjädrarna till garageporten, dem jag i tid och otid och efter bästa förmåga ältat.
Skenet från en flämtande, drossel-döende gatlykta gör så gott den kan men räcker inte riktigt till medan byggkranens röda och vita lyktor syns som en ny stjärnbild mot västerhimlen.

proxy

Av , , Bli först att kommentera 84

Läser i VK att Bjurholms kommun har för avsikt att ta distansarbetet ett steg längre (bort) och stationera socialchefen i Nordmaling.
Men det här med närheten och de påstått snabba beslutsvägarna då..
Sånt man viftat med så ivrigt i alla år.
Själva meningen med bjurholmslivet.
Hur blir det då med det?

frågan aldrig ställd

Av , , Bli först att kommentera 42

..den om hur man upplever att dricksvattnet är där man bor.
Här på Backgatan är det då inte gott.
Jag säger inte att det är hälsovådligt direkt. Bara att det inte är gott.
Medellivslängden är här, om inte till och med högre, så i alla fall fullt ut jämförlig med i andra delar av samhället. Men att som för ett antal år sen, för hälsan och välbefinnandets skull, ha en amfora nära till hands och ur den dricka litervis med vatten varje dag är inte att tänka på.
Det bjuder emot.
Carl Jan Granqvist skulle kanske som alltid vältaligt förklara att det här borde ha serverats igår, bade man honom om ett utlåtande.
Vi brukar för enkelhets skull säga att det smakar långstått.

lycka

Av , , Bli först att kommentera 49

..det är när man kliver ur duschen och som fiskaren sitt kastnät slänger den mindre handduken på golvet o den inte skrynklar sig det minsta utan lägger sig helt slätt.
Länge sen man hört nåt positivt om Diamanten-bygget. Eller omsorgsfabriken som jag måhända lite hädiskt både brukar tänka o säga. Bjurholm har ju en historia av mer och mindre framgångsrika fabriksetableringar som fått beslutsfattarna att gå upp i falsett och bonden att kasta ifrån sig grepen.
Men nu handlar det om att göra nödvändigheten till dygd. Om att med stöd av bidrag och såpass mycket lånade medel att det bara inte får misslyckas. Om att till varje pris försöka greja ett sorts generationsboende där både ung och gammal förhoppningsvis ska kunna samexistera.
Det har varit rätt så omgärdat och tyst kring bygget en lång tid men man har satt upp stora banderoller och litar förstås på att folk ska kunna läsa innantill. Åtminstone.
Men antalet hus som är till salu har ökat dramatiskt på sistone.
Och dessutom ligger sex underskötersketjänster ute till sökning.
Måtte det bara inte hänga ihop på nåt vis..