Matro unnar sig inte sidensvansen. Den verkar kollektivansluten.
Låter sig dras med både dit och därifrån, inte sällan med vad som från vardagsrumsfönstret ser ut som oförrättat ärende.
För sidensvansen är själva rörelsen det väsentliga.
Årets skatkull är lätta att urskilja. Ännu i september saknar ungfåglarna de äldres förmåga att med finess utnyttja vingarnas och luftens bärkraft. Det är ett fladdrande, ett propellrande på gränsen till fritt fall som den mera rutinerade äldre skatgenerationen gärna undviker genom sin i alla lägen mer ekonomiska flykt.