Luleå slog HV här i veckan med 6-0.  Helt sanslöst egentligen. Detta uddlösa Luleå som i matchen innan tvålat till Brynäs med 8-1.Det händer saker nu.

Och i kväll fick vi se Thoren tvåla dit City med 10-6 efter, just det, ofattbara 6-0 i tredje perioden. Visserligen med några enkla kontringsmål mot ett desperatpressande City men ändå. Inget insläppt i tredje. Mycket imponerande.

Det finns två människor som Thorenspelarna ska tacka för detta. Den förste är Örjan Lindberg som efter 1-5 i andra perioden och med 6-17 i skott emot sig kan få gänget att samla ihop sig och prestera som dom gjorde i sista. Den andra är jag själv. Jag är nämligen helt övertygad om att mitt gnäll om avslutningsperioderna gnager i spelarnas huvuden. "Nu ska vi visa den där läktarcoachen"…

I en derbymatch av den här karaktären finns alltid avgörande moment. Det viktigaste tycker jag var att Thoren sätter 5-6 i PP i starten på tredje. Miss där och 5-7 efter det så blir det otroligt svårt. Den andra är när Thoren klarar spel tre mot fem länge och sedan gör ett shorthanded i samma sekvens.

Så i tredje är det Thoren som vinner skotten, 14-7. Och målen trillar in med jämna mellanrum…Simom Brändström i Citymålet gör en helt OK insats, men han överglänsdes totalt av Erik Ställ i Thorenburen. Ställ var utom tvivel matchens lirare. Det är nog inte svårt för honom att tända till mot just City…

Bland Thorenlirarna så är många värda beröm. Men många började darrigt som Jocke Lundberg och Mikael Eriksson. Men dom spelade upp sig ordentligt så småningom. I starten fruktade jag ett nytt Uppsala när man såg dom behandla bollen..

I kväll gick det också att känna igen Calle Carlbom. En stor lirare höjer sig när det gäller. Ont i kroppen eller inte. Roligt att också få se en riktigt bra insats av Fredrik Ottosson, både framåt och bakåt. Backarna täckte mycket skott men blandade och gav i uppspelen. Det fanns många andra som gjorde helgjutna arbetsinsatser.

I City då, vilka ska man lyfta fram? Ja, många gjorde det helt OK. Stefan Lindberg som vanligt med en vilja av stål. Abin Anderson flyg fram efter kanten och ordnade virrvarr bland Thorenbackarna. Däremot tycker jag att Emil Johansson inte presterade så charmant som han brukar.  Och den stora negativa överraskningen stod Erik Nilsson för. Osynlig stora delar av matchen och gick av plan med endast en assist i protokollet.

Det gick inte Sirius väg. Och för City blev situationen nu oerhört tung..

Om man tittar på seriematcherna för City respektive Thoren så liknar det lite av en berg och dalbana. Det finns ingen konsistens eller logik.

Thoren avfärdade Haninge borta med 8-4. City blev pressat till sudden.

Thoren förlorade mot Gävle med 7-6. City vann lätt  hemma med 9-4.

Thoren slog lätt Balrog borta med 10-5 medan City vann i sudden hemma.

Ja, så där kan man hålla på. Den mest anmärkningsvärda jämförelsen är naturligvis den senaste. City slog, utan att förta sig det minsta, Uppsala med 16-4 medan Thoren med mycket flyt kom undan med en suddenvinst.

Är City då ett dussin mål bättre än Thoren just nu? Knappast, naturligtvis finns ingen sådan logik. Varje match är unik.

Finns det nåt som talar för det ena eller andra laget i morgon då? Thoren kommer absolut taggade till matchen för att revanschera sig för den urusla matchen i söndags. Förresten tror jag inte att någondera laget har svårt att tända till unför uppgiften.

Till Citys fördel talar väl SSL-rutinen hos många av spelarna. Och att de har spelat många fler måstematcher förut. Mot talar att City är mer pressade att vinna för att inte tappa kontakten med tabelltoppen. Thoren vilar på en tvåpoängskudde gentemot City.

Matchen kanske går till sudden. Inte alls omöjligt. Jag vet i alla fall ett lag som håller på City – det laget heter Sirius…

Tycker absolut att förbundskaptenen Vaara tagit rätt reserv efter Galante Karlström.

Rudd är en stor begåvning och kan användas på snart sett alla positioner. Kanske inte som målvakt.

Vaara har alltid säregna kommentarer. Han menar att Rudd mognat en hel del på lägren. Mognat? På en månad?

Experten Stefan Edberg är rolig också han . Klagade att det var för många rightare i truppen. När en reserv ska kallas in så lutar han ändå att det ska bli Bodén. Höjer inte ett finger för att plädera för Rudd.

Först så måste jag meddela att jag missade den gastkramande upplösningen av matchen. Jag lämnade vid 5-7. Inte av besvikelse utan för att jag skulle hämta frun på flyget. Fantastiskt att Thoren kunde vända till suddenseger den sista minuten.

Men där upphör superlativerna. Jag minns inte när Thoren presterade en så dålig match som dom gjorde idag. Jag tyckte att det märktes redan i inledningen hur det skule gå. Åka omkring på en skridsko, slarva med uppspel, skicka dåliga pass, stå stilla som bollförare. På bänken smålogs det de första tio minuterna och spelarna verkade bänkade runt ett kaffebord på NK. Men den första perioden kan också sammanfattas i några få ord :Totalt värdelöst !

Hade jag då inte, både på bloggen och i programbladet varnat för det här. Underskattning och dålig tändning. "City körde ju över dom totalt. Det här är bara en liten uppvärvning inför derbyt, det här ordnar sig, det blir väl nån annan som avgör…"

Jag tror säkert att tränarna peppat ordentligt inför matchen. Just för att undvika den här matchbilden. Men förgäves.. När det började gå upp för ett antal spelare att man måste ta i så spred sig nervositeten hos många. Emil Johansson såg allt som oftast ut att ha en dammvippa i handen när han skulle slå en passning. Gummiarmar på Mikael Eriksson och Jocke Lundberg. När det inte gick med enkla passningar så slog man svåra…

Den som långa stunder höll Thoren kvar i matchen var debuterande Emanuel Hägglund i målet. Trots några tveksamma ingripanden i tredje perioden så var han lagets bäste denna afton. Plus också för slitvargen Jesper Berglund. Det var inte mer än rättvist att han fick avgöra.

Planens bäste spelare var helt klart nr 71 i Uppsala Nicklas Paulsson som med aggressivt spel, tyngd och bra speluppfattning allt som ofta kunde utnyttja det tveksamma och taffliga spel som Thoren bjöd på. Och bjöd gjorde dom sannerligen…

 Lite osmak för Uppsala. Det var inte långt ifrån en riktig skalp. Dessutom missade dom att se Sirius välkomna dom med vågen vid hemkomsten..

I nästa omgång vill vi se en helt annan inställning. Annars är det risk att det blir 16 – 4, .till City.

Bänkade mig på Arenan tillsammans med polaren Peder för att kolla in TBS-Skellefteå. Peder var nog lite spänd. Han har ju ett förflutet i TBS…

Jag hade ju efterlyst att TBS skulle börja visa upp lite kvaliteter. Och nog fick jag ta del av det, och det redan i inledningen av matchen. Och värre blev det.

Innan halva matchen lidit hade dom presenterat tre indianare med baklängesmål som följd. Inte nog med det. Dom hade lyckats missa öppet mål två gånger dessutom. Inte de kvaliteter som jag efterlyst precis.Skellefteå ägde matchen. Frågan vara bara hur stora segersiffrorna skulle bli.

När Skellefteå smällde in  1-5 i början på andra så var jag redan på väg hem. Men vid en Skellfteutvisning kom 2-5. OK, jag stannar väl en stund till. Vips stod det 4-5 i pausen och direkt i tredje så kom kvitteringen. Därefter var det helt och hållet TBS`match. Ett mer och mer ängsligt Skellefteå försökte rädda en poäng. Men förgäves.

I andra halvan av matchen visade så TBS kvaliteter. Att aldrig ge upp och att sätta chanserna. I den delen visades även målvaktskvaliteter upp..

Så det kan svänga. Grattis TBS !

Det är jobbigt nu. Kan närmast jämföras med Subutexbrist. Alldeles för långt mellan matcherna… Väntan på VM är olidlig. Orkar inte med mer genrep mot svaga lag. Inte heller grabbiga videoreportage från omklädningsrummen med sedvanliga practical jokes. Kan ni sätta i gång nån gång !

På hemmaplan händer det  ju lite grand i helgen i alla fall. Måste väl Livematcha Citys bortamatch mot Järfälla. Mycket viktig för båda lagen. Konkurrerar med Vinterstudion men man har ju split vision…

Undrar om jag inte måste få lite frisk luft och vandra iväg ( från p-platsen till dörren) till Excel för att kolla på TBS mot Skellefteå. Det är väl dags för TBS att visa kvalitet nu mot serieledarna..

Och i morrn då Thoren – Uppsala. Spännande? Inte särskilt…

Det svenska landslaget hade det kämpigt i kväll. Det ställdes också mot ett kvalificerat motstånd. SSL 11:an Helsingborg förstärkt med ett par spelare från bottenkollegan Mullsjö stod för motståndet.

Väldigt starkt av de blågula att ro hem segern med tanke på att det stod oavgjort inför sista perioden…

Det här bådar verkligen gott inför VM…

Nja, det är väl per definition nästan otänkbart…

Men i alla fall när det nu är serieuppehåll i SSL för VM-laddning och turnering i alplandet där efter så ger det en ju tid till eftertanke. Har jag missbedömt nåt de senaste åren?

Det första som  kommer upp huvudet är hur jag tänkte kring småpojkarna Filip Stenmarks och Emil Johanssons tidiga övergång till SSL-lag. Jag kraxade likt korparna och tyckte att det var alldeles för tidigt. Fel, fel,fel..

Båda har klarat det helt suveränt. Och nu står SSL-lagen på kö för att få Emils namnteckning på kontraktet. Filip Stenmark är verkligen redan etablerad där. Och i landslagstruppen – lång näsa…

Nästa stora misstag var att döma ut Hallstensson och Dalen förr säsongen. Det såg ju helt kört ut men så går dom till SM-final ! Visserligen med lån från Thoren, men i alla fall..

Däremot har jag ju som sagt aldrig tvivlat på Thorens moral när det ska avgöras…

I höst är jag väl i det närmaste felfri. Det enda jag kommer att tänka på är hur jag helt dömde ut Huddinge vid deras första besök i Umeå. En supporter tog illa vid sig och menade att det kulle jag få äta upp. Det gör jag så gärna.

Men som sagt, i övrigt klockrent..

… för Thoren idag. För det första för att dom tog en poäng borta mot Sirius. För det andra för att dom , enligt uppgift, stod emot en stark press från Sirius sida i tredje perioden. För det tredje att dom igen vann en sista period. OK, bara med 1-0 men ändå. För det fjärde att dom verkligen tagit till sitt hjärta det jag snackat om hela hösten… Fantastiskt vilket inflytande en blogg kan ha. Man blir stolt.

Thorenpoängen var ju självklart viktig för seriens fortsättning. Och höjer derbytemperaturen inför mötet med City  om två veckor.

Själv såg jag City -Uppsala. Nu såg jag ju inte Thoren-UIK i veckan men jag kan näppeligen tro att UIK bjöd sämre motstånd då än vad Uppsala bjöd på i kväll. Det är det absolut sämsta allsvenska lag jag sett. Efter kvällens fight har dom ca 10 insläppta mål per match. Har svårt att tro att Sandåkern kan förlora mot dom när dom möts i mitten på december.

Jag tror inte heller att Uppsala särskilt ser fram emot ännu en road trip redan nästa söndag för ett möte med Thoren …

Matchen melan Dalen  och Mullsjö var ingen skönhetsupplevelse. Dalen arbetade hårt, personifierade av A. Bodén och Ketil Kronberg. Men mångs andra slet också beundransvärt. Matchen kunde sammanfattas så här: Ett troligt slutspelslag malde ned en nedflyttningskandidat.

Och Mullsjö spelar verkligen som ett sådant. Ett lag som försvarar sig med näbbar och klor. Försöker sig på halvt chansartade omställningar som mestadels avslutas med att kasta bollen på mål så fort man passerat halva plan. Ett recept som gav frukt ett par gånger också. Men var dom nära poäng? Icke.

Några spelare gjorde ett visst intryck. Det mest positiva i Dalen stod Johan Eriksson för. Tar mer och mer plats på banan. Han är ju väldigt stark framför motståndarmålet där han firar stora triumfer. Når han inte bollen så kör han i alla fall över målvakten. Han matas ju också av fina pass från sina forwards. Två mycket starka sådana som verkligen arbetar fram chanserna.

.Mullsjös målvakt var för övrigt en av de större gnällspikarna man sett i år. Oj, oj vad ont han fick gång efter annan…. Till och med när det var han som höll i motståndarens klubba…

I Dalens andrafemma spelade Christian Hjort. För dert mesta vill säga. Ibland såg man Kim Lundström i den positionen. Varför gick Dalen så tidigt på två femmor? Hade man inte malt ned Mullsjö tidigare med tre tempostarka femmor?

Framför allt förstår jag inte varför man inte, under i alla fal nån del av matchen, använder sig av den notoriske målskytten Christian Larsson för att perforera Mullsjö. Jag menar Kim Lunström i all ära men…Kan det bero på att Larsson är rightare och därför inte kan spela högerforward?

Åkte hemn efter 8-3 och slapp därför se det tragiska med ett överlägset lag som slappnar av och släpper in tre mål mot slutet. Jag tycker, som vanligt, synd om Hörnquist i målet.. Måste kännas taskigt och onödigt…

Så får det bli City mot Uppsala i eftermiddag. Allt annat än tre poäng vore väl närmast en katastrof…