Innan gårdagens sk seriefinal mellan Thoren och Sirius hade Thoren gjort i snitt 7,88 mål per match. Efter matchen lämnade Thorengrabbarna planen utan att gjort ett enda. Jag menar då spelmål. Deras enda mål i matchen gjorde man på straff då Mats jonsson dundrade in bollen i vänstra krysset.

Jag kan inte påminna mig om när detta hände senast. Om det överhuvud taget har hänt i klubbens historia. Det säger väl det mesta om Sirius sätt att dominera matchen. Inte för att Thoren saknade chanser. Men oskärpa i dessa lägen bäddade för nollan i målkolumnen. Som alla vet var Thoren åderlåtna av sjukdomar men gjorde trota allt en hyfsad match utifrån förutsättningarna. Sammantaget så dominerade ändå Sirius matchen helt och hållet och är odiskutabla seriesegrare.

Erik Ställ var planens dominant. Backarna helt OK frånsett Jesper Berglunds groda. Framåt fortsätter jag att berömma Jakob Arvidsson och Oscar Lundin. Undrar var Jakob fått sin nyvunna energi och uthållighet ifrån. Jobbar stenhårt men andas ändå lätt i båset (EPO?). Samma frenesi visar Oscar från match till match. Måste vara nåt av en tränares dröm.

Undrar om Johan Flinkfelt var nära infarkt på lördagen, så ung som han är. Jag menar det som hände i matchen RIG-Övik. Flinken hade, i ett svagt ögonblick, på bloggen lovat att krypa till Övik om RIG skulle torska den matchen. Hoppas att han inte var där och såg Övik gå från 5-10 till 10-10 i sista perioden. Vi vill ju ha kvar den gode Johan många år än. Det tycker nog Gimonäs också och en spelare utan knän efter att ha hasat sig fram 11 mil är nog inte mycket att ha.

Slutligen Dalen -Storvreta. Jag fortsätter att överraskas av Dalens framgångar. Och jag menar att gårdagens insats trots förlust är en framgång. Dalen står upp mot "världsmästarna" på ett imponerande sätt i en välspelad och tuff match. Och visst kunde Dalen med lite flyt ha vunnit men det är så typiskt att storlaget avgör till slut. Vi fick se ett antal volleymål också i matchen. Kronbergs från nästan halva plan var helt otroligt. Vilket lag kommer han att värvas till i Brännbolscupen?

Det var med stort intresse som jag bänkade mig för att se seriefinalen mellan Storvreta och Falun igår. Matchen blev av det ryckiga slaget där lagen turades om att dominera i delar av perioder. De mest minnesvärda kom i den första perioden. Den som också var den mest välspelade. Först Johannes Skogs solomål med rundande av både back och  målvakt, läckert. Lika snyggt var också Joel Kanebjörks enhandsvrickning in till Jakob Dews 3-1 mål.

Spänd var man förstås också på hur Emil Johansson skulle klara detta elddop. Det började inte särskilt bra då han som back på olika sätt var inblandad i två av Storvretas mål i inledningsperioden. Verkade risk för bänk men han fick nya chanser, både som forward och i PP. Då gick det OK.Bra coachat av Andreas Lundmark. Håller med dom som säger att Emil ska nyttjas som forward i första hand.

Matchens flopp var utan tvekan Rasmus Enström. Där håller jag för en gångs skull helt med expertkommentatorn. Vad höll en av världens bästa spelare på med, obegripligt.

Säger då matchen nåt om hur de ska gå i den tippade SM-finalen. Tror inte det. Kan Falun med den här svaga insatsen klara sig undan med en uddamålsförlust så kan dom nog slå Storvreta om dom kommer upp i normal standard.

Två matcher idag. Det blev nästan för mycket visade det sig.

Först då Thoren – Balrog. Fick en obehaglig känsla redan under uppvärmningen. Geisten och koncentrationen saknades. Lite slött och lojt. Hmm..Verkade som om halva energin låg på Citymatchen redan.

Det visade sig att känslan var rätt. Man kan helt enkelt summera period 1 så här: 2 PP. 1 skott på mål totalt och 0-2 på tavlan. Otroligt.. period 2 något bättre men lite fart och många bortslagna bollar. 1-4 ett tag rätades upp till 3-5 trots en straffmiss. Elias Conradzons tittfintmål vad man minns mest. I tredje perioden började man känna igen Thoren. Två mål i tolfte minuten gav hopp men det blev inget mer under ordinarie tid.

Det märkliga var att Balrog säkert hade 70/30 i bollinnehav. Mycket bättre bollkontroll och passningsspel än hemmalaget. Thoren får vara tacksamma för 5-5 efter 60 min. Och ännu mer tacksamma för bonuspoängen efter Dilles turmål i öppen kasse efter det att Balrog valt att lyfta målvakten och spela 6 mot 4 i sudden. Tror inte att Sirius gillade taktiken men det är visst vanligt att Balrog gör så.

Nää, här krävs det helt andra takter mot Sirius nästa söndag, det är ett som är säkert. Stort + idag till Nicklas Forslöf och ett litet till Jakob Arvidsson. Ett stort minus till Mikael Erikssons skytte som brukar vara suveränt. Inte idag. Antingen var det täck eller över…

Andra matchen mellan City och Sirius blev aldrig direkt spännande. Till det var Sirus för överlägsna. Samma recept som tidigare. Tidig ledning och sedan kontrollera matchen. City saknar förstås härföraren och poängmaskinen Emil Johansson nåt oerhört. Sammanfattar matchen så här: I Sirius var det tillräckligt många som gjorde det dom skulle och i City var det fler än önskvärt många som gjorde individuella misstag. Vi säger inte mer.

Snackade en stund efter Citymatchen med Arne Lindberg, Stefans farsa. Vi hade rätt likartade upplevelser av dagens matcher. Rätt tråkiga och stereotypa. Försvaret först och hoppas på spelvändningar. Bollförande lag spelar runt runt. Förvarande lag sliter och täcker skott. Väldigt få överraskningar. Forwards väldigt nervösa för att slå crosspassningar. Det får inte bli spelvändning. Backar, och forwards verkar lika ängsliga för direktskott. Lägga tillrätta och ev båga…   Gäsp…

Nää, vi tyckte man måste prova nåt nytt, överraska. Bjud publiken på nåt extra. Vore vi tränare kom vi överens att pröva 1-3-1. En libero, tre mittfältare och en toppforward. Varför inte? Ja, eller nåt annat då som bryter mönstret. Några förslag…? 

Vad är av intresse då? I SSL är det väl två saker. Den första är om Dalen kan fortsätta att hålla sig kvar i kampen om plats 4 och därmed hemmaplansfördel i kvarten. Det är tätt både neråt och uppåt. En seger i den svåra bortamatchen mot Mullsjö skulle sitta fint. För omgången efter väntar Storvreta…

I AIK har väl Hallstenssoneffekten kommit av sig en aning. Det blir en svår kamp med främst Täby och Helsingborg om plats 8. Undrar om inte Täby kniper den till slut.

I Allsvenskan blir det som sagt en intressant söndag. Kan City, utan Emil J, skrälla. Kanske mer hopp än realism. Sirius går ju på maskinmässigt och avgör matcherna i god tid för det mesta. Vad som måste vara knäckande för motståndarna är att dom ofta tar ledningen väldigt tidigt. Dessutom gör dom ofta mål i sista minuten av perioderna. Jobbigt..

Men vi får hoppas på City så att vi får en ren seriefinal nästa söndag…

Dalen har utvecklats till en poängmaskin denna säsong. Mot alla odds. Saknade igår inga mindre än Kronberg, Eriksson och Stenmark. Det visade sig inte spela nån större roll. Visserligen tillät man snipern Daniel Johnsson gör tre mål och Linus Nordgren att fylla på med två till. Men ändå tycktes segern inte vara i fara nån gång under matchen. Imponerande. Martin Rydeström, Andreas Berglund och Simon Sedin några av topparna. Kevin Björkström en besvikelse för mig. Verkade finnas överallt och ingenstans i anfallet.

City åkte på en uddamålsförlust borta mot Balrog. Oförtjänt enligt egen uppfattning men ändå. Om man inte var borta från seriesegern före så är man det definitivt nu efteråt. Frågan är nu om City har vilja kvar att försöka hjälpa Thoren när man tar emot Sirius på hemmaplan nu på söndag. Skulle ge extra energi till Sirius möte mot Thoren söndagen efter.

Om nu Thoren slutar tvåa i serien, finns ändå möjligheten till SSL-plats? Det glunkas om konkurs för Täby mest varje vecka. Har inte koll om det skulle betyda friplats för Thoren eller om det skulle bli kval. Då mot tvåan i Allsvenskan södra. I skrivande stund är det Göteborg på den platsen. Enligt flera rapporter anses Södra vara betydligt sämre än Norra. God chans där förmodligen. Om nu Göteborg orkar hålla serien ut med tanke på de släppta spelarna till Dalen. Kom igen City !

 Det jag verkligen inte hoppades skulle hända hände snabbare än jag någonsin kunde tro. Vi är alltså redan där.

Jag menar förstås det twitter som Broberg/Söderhamns TRÄNARE och LAGKAPTEN,  Michael Bratt respektive Magnus Fryklund vidarebefordrade som utgjorde ett grovt hot mot domaren Hyvärinen. Alltså vi pratar om en tränare och en lagkapten för ett elitlag för seniorer ! Inte några fega och fjuniga tonåringar franför datorn/telefonen i pojkrummet.

”Beställ – Nackskott på Keijo Hyvärinen – lägg i kundvagn – leverans 3 till 5 arbetsdagar. Tack Hells Angels. #svbandy #less #på #domare.

Man tror inte sina ögon. Tycker Bratt och Fryklund också att "det är ju bara på nätet".

I många år har det diskuterats om virtuella våldspel påverkar ungdomars värderingar och beteenden i den verkliga livet. Forskningen är väl oense om detta. Nu uppmärksammas ett annat fenomen i form av näthat mot enskilda personer, främst unga tjejer och kvinnor.

Jag blir otroligt förvånad och beklämd när jag hör både unga grabbar och vuxna mäns inställning till vad som skrivs på nätet. Dom menar att "det är ju bara på nätet" och man ska inte ta åt sig. Alltså inte ta åt sig av dödshot och oerhört kränkande beskrivningar. Man menar att sånt säger man ju inte i verkliga livet, öga mot öga. Skrämmande uppfattningar.

En omvänd variant av detta kan väl framöver vara att den som blir oprovocerat misshandlad på stan av okända inte ska ta åt sig personligt då förövarna inte känner offret…

Har det här med innebandy att göra. Ja, går den här utvecklingen åt skogen så kan den mycket väl sprida sig till idrotten. Om den inte redan är där. I värsta fall går det dit hän att det man inte kan/törs uttrycka som spelare eller fan på match mot ex vis domarna kan istället komma fram på nätet efteråt.

Hoppas vi verkligen slipper önskemål om sexövergrepp, mordhot och uppmaningar till självmord när matcher, spelares och domares insatser ska diskuteras framöver och då kanske i första hand kvinnliga sådana. Eller fortsätter den mentala avtrubbningen ?

Påstod ju att man kunde lita på innebandymatcher. Att dom alltid började på utsatt tid. Hoppsan, fick just reda på att DM-matchen ikväll mellan Thoren och Sandåkern är inställd- pga av domarbrist !

Kan det möjligen vara så att spelares, tränares, föräldrars och publiks ständiga protester och gnäll nu har gjort att alltför många domare lagt av. Inte minst unga påläggskalvar som får utstå alltför hätsk kritik i början på sina karriärer. Hoppas att jag har fel…

Tur att innebandy är en inomhussport. Nu är VM i Super G 3 timmar försenat pga vädret. När det gäller innebandy så börjar matcherna på utsatt tid, pålitligt.

Inte många matcher att se fram emot i veckan. Dalen tar emot Helsingborg på söndag. Inte så upphetsande kanske men jag är förtjust i nyblivne landslagsspelaren Kevin Björkström. En mycket sevärd spelare.

Mest intressant blir det att följa Thorens besök i masriket för match mot KAIS Mora. Diskussionerna gick ju höga efter matchen i Umeå i höstas. Mest högljudd var väl Moras tränare "Kazzi" karlsson som skyllde förlusten på umedomarna. Domarna som han kallade "barndomskompisar med Thorenspelarna". Vi får väl se vilka domare man kunnat vaska fram till söndagens match…. För övrigt var det inte bara tränaren som gnällde. Många i laget visade upp dåligt och olustigt humör. En mycket tråkig match, både för publiken och för sporten.

I väntan på det så får man väl bege sig till Arenan i morgon kväll för en DM-kvart mellan Thoren och Sandåkern. Viktig? Nä, men man får väl se hur Dille Jernberg och Patrik Lundström matchas in i laget

Bandy-VM pågår och samtidigt har den sk Finnkampen avgjorts i innebandy. Sverige möter, som alltid, Ryssland i bandyfinalen. I innebandyn möttes alltså Sverige och Finland i 4 matcher. Är det viktigt hur det går och vilket är problemet oavsett hur det går?

Jo, i andra bollsporter som ex vis fotboll och handboll så får Sverige möta ett antal jämbördiga länder. Ta fotbollen som exempel. Vi får möta Vitryssland som spelar "öststatsfotboll" inspirerad av den ryska skolan,"defensivteknisk" italiensk fotboll och ibland "charmoffensivsk" brasiliansk fotboll.  Vi måste taktiskt kunna möta helt olika sätt att spela.

I innebandy, och bandy, finns bara en motståndare av klass, Finland respektive Ryssland. Man vet hur dom spelar och hur man ska möta dom. I innebandyn tog det några år att lära sig möta totalinnebandyn som Finland utvecklat. Nu har Sverige tydligen gjort det.

Och sedan då? Vad har vi att lära nu då och mot vilka? Här ligger problemet med en smal världstopp.