Nu är alla matcher spelade. Återstår Silly Season Snack…

Det verkar dock vara rätt lugnt på den fronten. Några spelare lämnar Dalen  och IKSU förstås men sedan har det varit tyst.

Så därför avslutar jag bloggen för säsongen. En mycket intensiv sådan för övrigt.

Tack till alla besökare, det blir trots allt ett par hundra per dag. Jag är lika förvånad varje gång…

Trevlig sommar ! / Innebandyläktarcoachen

Dagar och helger kan kännas tunga av olika orsaker. Det dominerande för mig har varit att följa Umeås och Luleås slutspelsmatcher. Det har inte gått bra, inte alls men  att ta till ordet tungt om idrott måste sättas i perspektiv mot vad som hände Milan Tomasiks närståeende på väg till SM-finalen. Då framstår idrott helt plötsligt som något sekundärt.

Om jag ändå skall meddela några tnkar kring helgens matcher så kan det sammanfattas så här:

Alltför många spelare i Dalen och IKSU underpesterade. Man kanske inte kan begära att Dalen ska stå för ännu en bragd mot ett starkt Falun. Men misstagen var för många. Inte minst av backarna som ledde till baklängesmål. Samma sak för IKSU. Här var det enligt min mening många som kraftigt underpresterade. Även här kom ett par mål till föregångna av markeringsmisar av backar. Nä, det var inte Umeås helg.

Som detta innte var nog så blev Luleå utspelade av SAIK igår och kunde inte vinna idag heller trots en bra inledning med ett tidigt ledningsmål. Luleå har vunnit varje slutspelsmatch där man tagit ledningen. Då brukar man släppa högst ett mål i matchen. Här fick SAIK göra tre på fem minuter. Även i denna match var backspelet under all kritik. Man kan ju undra hur Luleå ska kunna vinna åtminstone en match när två/tre kedjor inte producerar nånting.

Men, som sagt: det är ju bara idrott. Det finns viktigare saker…

Vilken otrolig prestation av Dalen. Jag sällar mig förstås till hyllningskören  som alla andra. Och jag tillhörde, som många andra, dom som tvivlade på slutspel för laget. Dom har verkligen gett svar på tal.

Men istället för att fortsätta hyllningstalet så vill jag ta upp ett annat tema. Det handlar om Storvretas prestationer i årets slutspel. Man kunde märka ängsligheten redan i kvartsfinalserien mot Granlo. Ett normalt fungerande Storvreta tappar inte 2 matcher mot en nykomling. Låt vara att Granlo var en mycket bra nykomling. Ett Storvreta i balans behöver inte kämpa in på målsnöret hemma till en uddamålsseger i match 5.

Nää, det var nåt som inte stämde. Spelare som Öhman och Stenberg försökta hålla masken utåt men det kändes som om tvivlet på sin egen storhet hade ätit sig in och slagit rot . Det här blev väldigt tydligt för mig i match 4 på Excel Arena. Helt plötsligt och med en udamålsledning börjar Storvreta tillämpa ett igelkottsförsvar värdigt ett bottenlag som Karlstad. Täck, täck och hoppas på kontring.

Att världens bästa klubblag, för det är det väl, uppträder så är för mig obegripligt. Att se Kohonens femma med 5 världsmästare huvudsakligen ägna sig åt att täcka skott är häpnadsväckande. Överlämnandet av initiatiivet och bollinnehavet ledde till förlust.

Igår i match 5 får mästarna en tidig och enkel ledning. Nu ska dom väl spela ut? Icke, ju längre matchen led ju ängsligare Storvreta. Sista perioden en upprepning från match 4. Man står på hälarna, försvarar en enmålsledning och hoppas på en spelvändning. När den dyker upp så går man med högst 2 spelare, oförståerligt.

Oförståerligt inte minst med tanke på vilken tränare man har i Magnus Jäderlund. En man som har tränat Täby som är kända för att  tillämpa olika taktiker och blixtsnabbt byta från igelkott till tokoffensiv.

Hur kunde det helt plötsligt bli så att på pappret överlägsna Storvreta blir ett ängsligt lag som inte längre tror på sin egen styrka och sitt eget spelsystem? Skule man spara detta till finalen? Jag tror att om man hade tänkt sig att    fortsätta semifinaltaktiken mot ett offensivt skickligt Falun kunde det ha slutat mycket illa.

Storvretas uppträdande i slutspelet är för mig en gåta. Är det så viktigt att vinna att man sviker sig själv och det man tror på. Men det straffade sig. Fega pojkar får inga vackra flickor säger talesättet. Och fega innebandylag vinner inga titlar…

Dalen blev totalt utspelade i första perioden. Skapade visserligen chanser/halvchanser men var mil från Storvretas spelkvalitet och passningsspel. Dalen hade inget försvar mot Storvretas förstafemma som briljerade. 1-4 i paus. Tittade på klockan för att kolla vilken buss som skulle passa efer andra. Det skulle väl stå 7-1, 7-2 då.

Så händer det. Dalen får håll på Kohonen och co. Vinner andra med 3-1. Men det kan väl ändå inte räcka..

I  tredje ställer Storvreta upp sig till försvar. Går endast på spelvändningar. Otroligt, har aldrig sett det förut av det laget. Och det kom att straffa sig…

10 minuter kvar går jag upp på coachläktaren för att få närkontakt i matchslutet. Där får man verkligen se och höra vad som försiggår mellan spelarna och domarna. Stenhårda närkontakter, ges och tas, gnälls och svärs, psykas…

Storvreta klarar att försvara sig, täcker bort alla skott och ser ut att gå mot seger. Hörna ut, Storvreta bryter och stormar mot öppet mål, tre mot en. Öhman pricker ribban, helt otroligt. Dalens boll Bodén hittar Bodén helt ren på bortre, 5-5 och klockan på 19.49 !. Krigsdans. Sedan avgör Kronberg helt rättvist i sudden mot ett skärrat Storvreta. Laget lämnar för övrigt banan direkt utan att tacka domarna, ursvagt !

Det jobb som Alexander Bodénoch Keil Kronberg lägger ner i tredje perioden var helt makalöst. Enorm energi, fantastiska närkamper och skott. Världsklass för kvällen. Att inte Ketil får nån poäng i VK efter denna matchen heller bryr han sig säkert inte mycket om…

Och i eftermiddag går Luleå till SM-final mot Skellefteå. Och Löven till Allsvenskan. Går bra för Övre Norrland nu.

Nä, verkligen inte. Denna blogg blir med all säkerhet inte årets blogg. Efter en tuff skidmånad framför TVn så verkar det som om jag tappat stinget. Helt utbränd på idrott ! Och så konkurrerande konserter och travhästar mitt i allt annat. Travet var förresten mycket "givande". Inga problem med att lösa årskort nästa säsong…

Svårt i det läget att uppamma energi nog att sköta bloggandet. Den mesta innebandyenergin gick åt till att stötta Granlos kamp mot Storvreta. Men det är klart att Dalen och IKSU måste också stöttas. Umeå ska ha minst ett lag i SM-final! Man får samla ihop sig till på fredag. Stötta Dalen och "hata" Storvretas förstafemma.