Calle Carlbom, än en gång.

Thoren vann sin andra raka match igår. Det var ju bra. Var segern övertygande. Nej, det var den inte.
I första perioden såg det ut som det gjort i många matcher i höst. Ett stressat Thoren tappade många bollar i försök att i alltför högt tempo hitta rätt i passningarna. Kombinationsspelet haltade ock skotten var väl sådär. Sandviken vårdade bollen mycket bättre och såg betydligt tryggare ut. Dom gick till pausvila i ledning och helt rättvist. Den borde till och med ha varit större.

Bara 1.28 in i period två ökade Sandviken till 2-0 och man började befara ännu en förlust för Thoren. Efter en snabb reducering började så matchen vända. Thoren började hitta ett lugn i spelet och kvitterade efter 6 min. När man så gjorde ett ledningsmål i box så såg allt ljust ut. Tyvärr kom kvitteringen som ett brev på posten minuten senare.

Thoren lät sig inte nedslås av det och efter 2 minuter in på tredje satte man ledningsmålet. Efter det var det helt Thorens match, trodde man. Men en ledning på 6-3 blev till enbart 6-5 fem minuter kvar.Thoren red ut stormen och kunde avsluta med mål i öppen kasse.

I min uppfattning ingen övertygande seger. En svag första period höll på att ställa till det igen. Men i en stark vändning visade man tåga och mod.

Å så hade man #27 med för andra matchen i rad. Och hans insats var nog helt avgörande. Vad han kan och gör behöver ingen beskrivning. Calle Carlbom är fortfarande en undantagsspelare.
Efter 3 så kallade ”enkla matcher” så får vi se var Thoren egentligen står när Djurgården kommer på besök.