Ett doftminne

Jag gick en sväng i skogen i förmiddags. Doften som mötte mig där förflyttade mig omedelbart långt tillbaka i tiden.

En annan skog, samma sol. Samma dofter av solvarma barrträd. En upptrampad stig bland enris och förna.  Mig, knatande raskt uppför sluttningen, genom skogsdungen, till stugan där min sommarvän Maj-Lena bodde.

Stugan hörde till Mobackens sommarhem, där EFS:are under många år huserat för sommargudstjänster och andra aktiviteter. Där fanns själva sommarhemmet, med servering och rum för tillfälliga boende. Där fanns ett gammalt timmerhus, där sommarkonfirmander ibland höll till och där fanns bönhuset, med sin öppningsbara långvägg. Den som gjorde att alla vi som var där kunde välja mellan att sitta ute eller inne, om vädret var lämpligt. Där fanns också bykhuset där damerna kokade vatten över vedeld, för att kunna diska upp efter kaffet. Den doften! Stora kärl över eld, gamla hus och sommarskog. Jag glömmer den aldrig.

Det var ljuvliga och spännande somrar. Jag och Maj-Lena hade all tid i världen att upptäcka omgivningarna. Vi kunde också ta oss ner till Mobackenbadet. Där nere fanns också de relativt nyuppförda kraftverksdammarna mellan Mobacken och Lund, där jag bodde.

Det var ett populärt bad. Alla vi barn och ungdomar i byn vistades där. Där gick jag simskola och tillbringade stora delar av sommarlovet. Med en sirapsflaska full av Mormors hallonsaft, ett par smörgåsar och några sockriga bullskivor behövde man inte bekymra sig över något. Möjligen då om ifall man skulle bada, eller sola, sola ryggen eller framsidan. Några damer eller någon ungdom här och där runt badplatsen hade transistorradio med. Där framlevde vi våra lovdagar, till soundtracket av programmet ”Sommar”.

På den tiden var man inte särskilt påpassad av föräldrarna. De såg inte hur vi barn svishade ner för den branta och steniga vägen ner till dammarna och badet. De såg inte hur nära kanten till dammen man kunde komma. Men där räsrade vi ner, fullständigt fria från fruktan, förlitande oss på fotbromsens funktionalitet.

Those were the days! Jag hade en mycket bra och fri barndom och varje gång jag känner den soliga skogsdoften eller en fläkt av vedeldning får jag uppleva den igen.

Spotify: https://open.spotify.com/track/0qyAgwtnMU6AOszUw0DWTe?si=TDHB9FueRpaqbNGkoj6OJw

 

 

En kommentar

  1. Karin

    Vilka somrar vi hade. Älskade att cykla i full fart nerför backen till dammen o badplatsen. Att bre ut sin filt nära staketet av stålnät och sen bara existera, i vattnet, på filten. En blå bilfilt av ylle med Volvosymbol. Och barnets energi och lycka. Mina axlar blev solbrända. Resten av kroppen var under vatten.

Lämna ett svar till Karin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Kategorier