Julen slokar

Ibland åker julpyntet undan strax efter nyår, ibland senare. I år är jag så nöjd med min jul att jag inte nänns plocka undan den. Går i stället och myser över pyntigheterna och alla fina minnen. Bara en sån sak att kunna minnas alla dagarna är lycka för mig som har stresshjärna. Den stänger för det mesta av när jag har fullt upp, vare sig det är kul stress eller dålig. (Jo, man kan bli stressad av kul saker också.) Men i år blev det alltså fina minnen i stället. Dock börjar jag inse att julen börjat sloka en aning. Blommorna som förgyllt fönsterbänkar och andra ytor ger upp, en efter en. Dessutom börjar mina tankar byta fokus mot andra saker. Omvärlden, till exempel.

De sista slokande blommorna

I min julbubbla har få nyheter trängt in. Jag har medvetet unnat mig lyxen och privilegiet att begränsa all input, så att mest trevliga saker fått plats. Men nu öppnar jag ögon och öron för omvärlden. Många har dött. En iransk toppmilitär. Mördad av USA. Kanske inte den största förlusten för mänskligheten, men en påminnelse om att krig och våld finns och att människor tvingas leva med och i detta.

Två flygkrascher. Många liv som släckts i förtid. Så väldigt tragiskt! Bland dem, många svenskar. Men då väljer den ökände Kent Ekroth (SD) att fokusera på annat än tragedin. Han pekar i stället ut några av våra som icket alls svenskar, för de har annat ursprung. Han tycker tydligen att det gör skillnad och inte är lika tragiskt då. Ett ganska sjukt sätt att tänka, om du frågar mig.

Var det förresten någon som trodde att K.E. var ute ur leken? Nejdå. Tänka sig att den mannen fortfarande är ytterst aktiv inom sitt parti och dessutom redaktör för det ”alternativfakta”-baserade Samhällsnytt. En väsentlig opinionsbildare och maktfaktor. Man vill gråta.

Det är inte jättelätt alla gånger, att upprätthålla hopp och framtidstro om man enbart fokuserar på de dåliga nyheter som oftast dominerar nyhetsflödet. Det är förstås nyheternas natur att det är det spektakulära som får utrymme. Inte det fridsamma och normala.

Men det har ju hänt trevliga saker också. Några exempel: Garantipensionerna och bostadstillägget för pensionärer har höjts. Taket för bostadstillägg också. PISA-resultaten har vänt uppåt. Dödstalen i trafiken har sjunkit. (Bra, även om man önskar att de inte fanns alls.)

Den grannaste granen i stan?

Nu ska strax julen avvecklas här hemma. Sedan ska jag börja planera för att så lite sommarplantor och förstås sätta en mera vårvintrig prägel på hemmet. Men först av allt måste vattenmätaren avläsas, så jag får en korrekt vattenräkning. Detta hade kunnat kunna vara en snabb och okomplicerad process, men…

Till att börja med sitter mätaren i ett hörn, dold bakom ett enormt plåtschabrak, inklämt mellan en tvättmaskin och en lådhurts. I vägen sitter också ett skåp som måste tas ner. Helst utan att innehållet ramlar ut.

Ok, bort med allt detta och läsa av. Rapportera in avläsning på webben gick fort och bra. Men när jag ändå hade själva anläggningen blottlagd borde jag ju passa på att få bort damm och smuts från rör och sånt. Likt en arkeolog med sin pensel, fast med en tandborste borstade jag försiktigt av elektronik, gängor, bultar och rör. Där var en hel del damm. Passade också på att rengöra golvet runt ingångsrören och sen var just den delen färdig. På med schabraket och så sätta tillbaka lådhurts, torka av väggskåpet och ställa tillbaka innehållet som förstås ramlat ut. Snyggade till lite efteråt runt omkring, handfat och sånt.

Ett litet nätt projekt. En dryg timme för att läsa att vattenmätaren! Om ett år är det dags igen. Jul. Vattenmätare. Det blir kul.