De e mycket nu

Pride!

Jag har ägnat några dagar åt att läsa, skriva synpunkter och kritik, föreslagit ändringar och rättat grammatik- och ordfel. Den käre K har nämligen gett mig det hedersamma uppdraget att korrläsa sin nya bok. Det är alls ingen uppoffring får jag säga, för jag misstänker starkt att detta är hans allra bästa bok! (Men säg det inte till honom, då kanske han blir dryg och stöddig och vägrar lyssna på mina kloka synpunkter..) Är klar med halva nu och i morgon börjar jag med den andra halvan, som kommer att levereras i omgångar under kommande veckan.

Tanken var egentligen att den gångna veckan skulle ägnas åt arbete och återhämtning, dvs. slappande de luxe. Och det började bra. Jag gick in i måndagen med en helt ny energi, som varade hela dagen – ända till morgonen därpå. Då var allt som vanligt, jag var snuvig och in i döden trött. Lite sömnlöshet på det gjorde onsdagen till en seg smet av energilös massa och ja, slappa fick jag i alla fall göra, för jag orkade inte mycket mera än så.

Fast nu ljuger jag ju lite. Orkade faktisk släpa mig in till stan. Och belöningen för denna kraftsamling kom mötande mig för en gemensam lunch: en av mina äldsta skol- och lekkompisar Maria. Det vi inte hann säga under en timmes lunch är knappt värt att sägas alls. 🙂 Men för säkerhets skull gör vi nog om det snart.

På kvällen samlade jag i hop mig en gång till, nu för körövning. Det märkliga med den, är att den kan lyfta en upp ur trötthet, nedslagenhet och övriga allmänna anti-känslor som råkar råda för stunden. Så även denna gång. Upplyft, om än väldigt trött kom jag hem, gjorde en tidig kväll och fick en lång natts sömn.

Det behövdes. Och nu kunde jag äntligen ta ta helg och grotta ner mig i manus. Och inte bara det, jag har haft det lugnt och trivsamt här på egen hand. I morgon blir det nog ändå lite sociala trivsamheter och inte lika mycket läsning. Plötsligt i dag insåg jag att det pågar en Pride-vecka i schtaaan. Pride-paraden gick i dag. Jag brukar delta när jag kan, men i år missade jag det hela, tyvärr. Förhoppningsvis kom det så enorma mängder folk att man inte saknade mig!

Men en sak vill jag säga: Alla är vi människor och har samma rätt till att få leva ett liv i fred, frihet och sanning. Ingen ska behöva skämmas eller ta spö för sin sexualitet.

Hips vips var det nu lördag kväll igen och Mello väsnas för fullt i mitt vardagsrum. Ännu har jag inte hört någon låt jag fastnar för men så lyssnar jag inte heller särskilt noga. Det är mysigt ändå. Jag har ju tänt ljus och smuttar på ett glas vin, skriver en blogg och lyssnar som sagt med halva örat. Har det gött och det hoppas jag också ni har!