Fördelar och nackdelar

Ja det lär det finnas med det mesta här i livet. Häromdagen skrev jag om de nackdelar som kan finnas med att vara social i underkant. Det gäller alltså mig och några till. Vi är ganska många, men vi är i ändå olika. Dessutom är det inte alltid en nackdel. I dag ska jag tala om några fördelar.

För visst finns de! Som det är i nuläget kan det verkligen vara en fördel att inte behöva ha alltför många människor omkring sig. På mitt jobb träffar jag heller inte många. Det gör visserligen mina kollegor, men de får vackert hålla sig borta från mitt kontor ifall de hostar och nyser.

Alla körens övningar och framträdanden är inställda tills vidare, så inte heller där blir jag exponerad. Vad gör jag då i dessa tider? Som vanligt skulle jag påstå. Jobbar, äter, sover. Handlar mat tankar bilen. Träffar vänner någon gång. Promenerar.

Nu börjar det tina upp  på gångvägarna och våren är på g!

Så länge jag och de är friska kan vi nog unna oss att ha kontakt. Sen finns ju hela utbudet av sociala medier. Det känns bra och de är redan en väsentlig del av mitt liv. Säga vad man vill om skärmtid, men för mig som inte orkar vara ute bland folk så mycket är det mer än bara bra. Det är en välsignelse!

Men i övrigt, så. Jag är van vid att vara ensam hemma och det är inte något särskilt med det. Ingen större skillnad mot förut. För den aktive, den som brukar frottera sig i allehanda sammanhang och älskar det sociala livet är det nog mindre kul. För att inte alla om de som livnär sig på diverse etablissemang och arrangemang. Tycker synd om dem. Tycker ännu mera synd om spanjorer och italienare. De som bor i flyktinglägren, är det någon som har koll på hur det går för dem? Dem är det ju dessutom alltid synd om. 🙁

Men jag, jag sitter här hemma under ”korkeken”. Läser, pysslar, planterar små frön och skolar ut dem i krukor, lagar mat. Däremellan någon tupplur. Promenerar. La dolce vita!

Växtkraft

Men man måste ut ibland. Dels tror jag det kan vara risk att man blir räddare och osäkrare av att isolera sig. Allt blir farligt. Det är lätt att det uppstår domedagskänsla och onödigt stark otrygghet om man inte vågar ut. De som hör till riskgrupperna måste tyvärr hålla sig isolerade, men alla mådde nog psykiskt bättre ute i det fria? Frisk luft och motion lär dessutom vara nyttigt, har jag hört. 😉

Handla måste man också ibland. Det var tämligen glest på stan i fredags när jag gjorde mina ärenden, men rent generellt verkar det som om skellefteborna ännu inte stängt in sig i sina hem. Sansad stämning. Affärens hyllor är visserligen inte knökfulla, men heller inte tomma. Toalettpapper fanns det gott om och de lätt stressade och halvdesperata minerna från förra fredagen syntes knappt till alls.

Vi har kanske börjat anpassa oss och acceptera att det som sker det sker. Jag har märkligt nog sluppit undan nästan varje epidemi/pandemi under min levnad, vad jag kan minnas. Tänker att denna gång kanske jag får viruset ändå.. Nån gång måste man ju åka dit på något och här tycks ju risken vara extremt hög. Å andra sidan – om jag får corona, då kan jag sen hälsa på dottern i Stockholm utan fruktan.

Men först ska jag hjälpa särbon att flytta så till dess – stay away!