Oro – sinnesro

Jag är en person som har lätt att påverkas av olika stämningar och känna oro över ditt och datt. Klarar ofta ganska bra att rationalisera för att erbjuda oron motstånd, vilket åtminstone kan lugna för stunden.
Jag minns inte hur det var förut – har jag alltid varit sådan, eller kom det med sjukdomen?Med barnen? Man får ju ett och annat tillfälle i livet då det man annars tar för givet börjar kännas skört och osäkert.
I dag är det förstås självklart vad de flesta av oss oroar oss för: Egen och närståendes hälsa. Sitter jobbet löst? Hur ska det gå för landet i stort – kommer vi att klara oss genom detta och hur lång tid kommer det att ta? Frågor som i det stora hela hänger i luften varhelst man går. Inget känns riktigt givet, tycker jag. Jag undrar, känner alla andra det likadant? Ödesmättat? Vi lever i ett slags undantagstillstånd, utan bortre gräns och det påverkas vi alla av.

Jag är verkligen glad att jag har jobbet att gå till, där jag inte bara får ha fullt fokus på annat, utan också får tiden att gå. Jag tycker så oerhört synd om dem som sitter i karantän, kanske ensamma och oroliga, med starka begränsningar i den personliga friheten att gå vart man vill och vara med vem man vill.

Börjar få en glimt av insikt i hur det är för människor som sitter inlåsta, eller som inte vågar gå ut av en eller annan anledning. Tänker på krigstider, då utegångsförbud kan förekomma, och på ghetton och orättfärdigt dragna gränser.

Det känns allt mer givet hur värdefull friheten är. Hur de måste lida som saknar denna frihet. Tänker på hur olika det slår, beroende på var man bor, med vem och beroende på social status.

För egen del har jag tagit till mig den kända sinnesro-bönen och använder den flitigt vid oro och sorg och annat som får mig att vackla. Mitt knep är att skriva ner allt, de gånger huvudet är fullt med oroande och splittrade känslor och tankar.

Sen strukturerar och sorterar jag. Först efter tema (ekonomi, relationer, till exempel). Därefter delar jag in det i två. 1. De jag inte kan påverka och 2. de jag kan påverka. Lägger de förra åt sidan och ägnar mig åt att fundera över hur jag ska göra med de saker jag kan påverka.

Ofta landar det i några beslut och det känns lättare att gå vidare med livet, nu i bättre balans. Inte sällan ser jag att även de icke-påverkbara fasorna har gett med sig och kanske till och med fått en lösning. Det behövdes bara lite hjärnlugn och struktur. Så just nu är denna oumbärlig för mig:

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.