Cyklist igen

I dag var det dags för årets första cykeltur. Kan inte minnas när sist jag lät cykeln stå en hel vinter – aldrig tror jag – men vinterns väglag har förstås varit allt annat än uppmuntrande. Kanske är det så att jag blivit lite fegare vid ishalka, men normalt cyklar jag året om och det tänker jag fortsätta med.

Det var i alla fall väldigt skönt få komma upp på hojen och trampa iväg. Cykel är ett smidigt och praktiskt fordon när det kommer till tillgänglighet i tid och rum. Det negativa är att jag är frusen och ogillar att bli blöt, vilket innebär att jag drar mig när det blåser kallt eller regnar. För att inte tala om när båda inträffar samtidigt!

Då får den ofta stå. Jag har blivit bekväm, men det har också med tillgången på energi att göra. Det känns som om jag blir allt tröttare med åren. Vad jag förstår är jag inte ensam om denna upptäckt, då mina vänner klagar på samma sak.

Men i dag var det inga problem, trots blåst och lite dåligt underlag här och där. Frihetens vindar blåste och det är ju något att njuta av i dessa tider, när isolering är ordet för dagen.

För mig som relativt lågpresterande, är det inte någon större uppoffring att hålla mig hemmavid. Jag är inte i farten och träffar folk hela dagarna ens i normala fall, men nu är jag bara en i mängden av alla stugsittare. Sparar pengar gör jag också. Bra, med tanke på årets något överraskande restskatt! Jojo, det gäller att tänka positivt 😀

En annan glädjande sak är att jag fick ett tillfälle att bidra till samhället lite grann, genom att ge min lösa webbkamera till psykiatrin. De har brist på sådana just nu och behöver dem för att kunna hålla kontakt med de klienter de inte kan träffa irl. En blygsam insats må vara, men det kändes ändå bra att kunna hjälpa till lite.

Jag gläds också över att K:s flytt är överstökad. Det mesta gick smidigt och snabbt och han börjar komma i ordning. Jag gillar och trivs i hans nya lägenhet och hoppas att han också gör det. Nu kan vi ta det lugnt och bara vara ett tag. Och låta ryggen hämta sig.

I dag tar jag en slappardag och det är det fjärde trevliga för dagen: Det är fredag och jag hade ingenting inplanerat. Inget att göra, inga tider att passa. Ingenting annat än att göra vad som faller mig in och det har jag gjort, så nu är jag klar. Och tar helg. Solen glimtar in genom vardagsrumsfönstret och snart blir det mat.

Just nu känns det – mitt i allt – väldigt bra.