Tragisk årsdag

Men först: Lite märkligt känns det allt, att det råder brist på resurser inom skola, vård och omsorg, men ändå finns pengar till alla dessa skattesänkningar.

Den här gången ska man visserligen gynna lågavlönade, pensionärer och folk som berörs av våra olika trygghetssystem (som de så vackert kallas). Det är väl på något sätt en god tanke – i rättvisans namn.

Först pengaregn, sen nedskärningar?

Det är ju ändå oftast medelklassen som berörs av dessa förmåner. Människor med pension eller sjukersättning brukar inte stå längst upp på listan när högerliberaler får sätta dagordningen. Inte arbetslösa eller med sjukersättning i alla fall, inte på något positivt sätt.

Men jag varken kan eller vill förstå att vården, som ju utsätts för både det ena och det andra vad gäller nedskärningar och besparingar, kan få stora tillskott och uppskattande hurrarop i dag – men inte alltid annars de resurser som behövs för att ge god arbetsmiljö och tillgång till god vård i vanliga vardagen. (Jo, jag har hört talas om kömiljarder.)

Men skolan då? Vilka tillskott får skolan jämfört med skattelättnaderna de mera välbemedlade föräldrarna får? Höginkomsttagare får större skattelättnader, friare skolval och kan lättare flytta sig och barnen till ett bättre område. Vad får skolan? Skolan blir alltmer ojämlik. Nu med nyheten att de vinstdrivande aktörerna får bedriva verksamhet utan kunders och skattebetalares insyn, blir det knappast ens lätt för nån att välja bort de uslaste varianterna.

Dagens fundering om möjlig förbättring: De privata aktörerna tycks kunna bedriva såväl omsorg som utbildning och ändå få slantar över att stoppa i de egna fickorna.

En revolutionerande tanke vore förstås att vi kopierade deras framgångskoncept, så även vi fick pengar över. Som vi kunde skicka raka vägen tillbaka i verksamheten!

På så sätt skulle vi kunna både höja kvaliteten och utbudet och skattebetalarna fick valuta för varenda krona i stället för som nu.. ja ni förstår kanske vart mina tankar går.

Sen kunde vi ju snacka sänkta skatter.

Bara en tanke. Personligen blir jag, om det senaste budgetförslaget går igenom, en av vinnarna i båda avseendena, eftersom jag har både anställning och sjukersättning. Lite tveksamt tar jag emot detta lilla tillskott.

Denna afton tillbringar jag ute på Ersboda, i sällskap med K. Läser, kollar nyheterna, tar det lugnt. I dag påminns vi om att det är en dubbel årsdag. 2003 mördades Anna Lindh när hon tittat förbi NK för att shoppa.

Två år tidigare hade en annan nästintill ofattbar händelse ägt rum: terrorn slog till mitt i New York, raserade två enorma byggnader och tog livet av 2762 personer. I det kapade planet dog samtliga 265 flygplanspassagerare.

Världen var i chock, fasan spred sig som en löpeld över västvärlden och USA har nog förblivit en  traumatiserad nation sedan den dagen. Främlingsrädslan tog fart världen över och det i sig är inte bra just i denna värld, då vi behöver hjälpas åt, kanske mer än någonsin.

För övrigt ser jag i nyheterna ett inslag om ”förortslyftet”, som ska få bukt med kriminalitet i förorterna. Hoppas och ber för att det blir människor man lyfter och inte en knuten näve.