Grå himmel – noll pepp

Vaknade i morse, pigg och utsövd, om än lite väl sent. Huvudet var fullt av planer. De var dock alldeles för många för att hinnas med på en enda dag och därmed fick jag vissa beslutssvårigheter.

I ett sånt läge har jag svårt att komma i gång alls, så därför blev jag kvar i sängen ganska länge och krympte på så sätt tidsfönstret ytterligare. Men man har ju alltid saker som ska göras varje dag. Efter tandborstning och lite allmän hygien var jag i alla fall uppe och igång.

Jag blickade ut över den grå himlen och kände noll pepp. Vart tog solen från i går vägen? Efter två dagar utan ihållande regn hade hoppet ju väckts, att det skulle komma fler fina dagar. Men nej, icket.

Så här ska det se ut på hösten!

Med en kopp kaffe som understöd försökte jag komma på vilka saker jag ville göra och i vilken ordning de skulle göras. Så småningom lyckades jag stryka några ”vill göra”- punkter från listan. Strök också en ”vill inte alls”-göra och då kändes det genast roligare och mera överkomligt. Skönt.

Efter en tidig lunch, började jag med listans första punkt: att åka och införskaffa en lämplig växt, för uteplantering, och en förpackning skivad ost. Nu var jag i gång minsann!

Punkt 2: Planterade ut inköpet i de väntande krukorna (inte osten), tillsammans med klockljung och sånt som jag redan hade hemma. Punkt 3 var att få till en träff med två av mina vänner. Det är svårare än det låter. Vissa vänner man har är väldigt upptagna och har få luckor i kalendern, till skillnad från mig som har gott om luckor både i minnet och i planeringen. Check på det och sen dags för nästa grej:

Träningen! I en annan tid, i mitt tidigare och något yngre liv, tränade jag flera gånger i veckan och motionerade lika regelbundet. Med stigande ålder har jag tappat drivet en aning. Jag saknar ju en frisk människas ork och tid och då måste jag välja noga mellan arbete, plikter och förlustelser.

Efter många plikttrogna år med ansvar för familj, hus och hem, har jag försökt prioritera om och tänka bort. Det som en gång blivit en självklar och viktig del av att sköta ett hushåll behöver kanske inte göras lika ofta numera. Vem tackar en? Kommer jag att dö lycklig över att jag gjorde rent i garderoberna flera ggr per år? Skulle inte tro det.

Nej, finns det möjlighet till sociala och roliga saker, väljer jag det som jag känner mest lust till. För det mesta i alla fall. Nån gång emellanåt behöver man kanske tvätta golven och så.. Det finns nog tid till det också, för såå eftertraktad är jag inte. Men träning och motion, det får jag inte släppa.

Man måste ju prioritera hälsan, bygga styrka och kondition om man ska orka hela vägen. Jag vill självklart ha en så stark kropp som möjligt och hålla de negativa hälsofaktorerna på avstånd. Likadant är det med psyket. Mitt psyke behöver frisk luft och promenader, minst lika mycket som roligt sällskap.

För mera pepp har jag nu börjat träna med Sofia via SvT Play, ni vet hon som har hemmagympa i SvT. Jag får in lite nya rörelser, mera kondisövningar och dessutom hjälp av någon som håller tempot uppe.

Det behöver jag minsann. Min övriga träning går i betydligt långsammare tempo, så långsamt och vilsamt att jag skulle kunna somna, om det inte vore för de positioner jag använder. Somna med huvudet nedböjt under en är inte riktigt att rekommendera, så jag håller mig vaken.

Trots mitt lugna tempo har jag med åren blivit allt starkare och fått fina små muskler, minskat värken och hållit kroppen mjuk. All träning är bra och den bästa träningen är självklart den som blir av!

Avslappnat

Svettig och nöjd med träningspasset kunde jag avrunda med en liten tupplur och nu sitter jag här och knåpar ner några rader om allt detta. Känner mig nu nöjd och belåten med dagen. Både roliga och viktiga grejer avklarade.

Samtidigt har jag hållit ett öga på nyheter om situationen i nationen och i omvärlden. Det är spännande nu. Kommer Löfven att tvingas avgå? Kommer Sverige få genomlida en regeringskris ovanpå all osäkerhet kring pandemin?

Det känns inte optimalt att stå utan regering i dessa orostider. Men det har jag inget att säga till om. I stället får jag hålla tummarna och hoppas att Löfven står upp för LAS. Gör han inte det, slår han omkull en av arbetarrörelsens viktigaste grundpelare.

Det vore direkt förödande för S och honom personligen. Förtroendet för honom skulle rasa. Han, som arbetarrörelsens främste företrädare och före detta facklig toppledare, har inte råd att släppa detta ämne ner i knäna på Den mörka sidan.

Sen håller man ju ett öga på Donald. Likt så många andra undrar jag mycket över hur den mannen tänker och hur han kunnat komma dit där han nu befinner sig. Likt många andra undrar jag över hans hälsa och hans totala brist på skrupler. Smittläget är fortfarande svårt, men tar han det på allvar?

Än mer förundras jag över att så många faktiskt tycker att han är den rätta ett leda USA! Men jag inser att man nog har lite andra tankesätt ”over there” än i andra samhällen och kulturer, som till exempel vår. Men spännande är det! Olidligt spännande.

Jaja, nu lägger jag det ämnet åt sidan och börjar tänka på middagen. Men det, mina vänner, det slipper ni läsa om!