Höstmyser trots regn

Jamen då var de fina dagarna över för denna gång. Jag har njutit och myst i både snöväder och sol.

Jag tycker om när snön kommer. Allt blir ljusare och det behövs nu när alla färgglada löv fallit och mörkret lägger sig allt tidigare.

Frost-krispig skog – så vackert!

Det här året, inte minst sommarhalvåret har jag känt stor brist på energi. Den gick inte över ens med vitaminer, sömn eller lagom mycket på att göra-listan. Jag prövade med järnpiller också, men tål dem inte särskilt bra.

Det var bara att vänta in en eventuell kommande vändning och den tycks ha inträffat nu i alla fall. Alldeles nyss kom jag på mig själv med att se fram emot julen! Lite tidigt, det tycker även jag, men så är det.

Men i dag regnar den fina snön bort. Snopet, men bara att gilla läget. Man får passa på att använda plusgraderna till något bra, så jag tänker köra en garageröjning och stortvätt av bilen och de avtagna sommardäcken. Ja, det vill säga: jag planerar att göra det. Människan spår, men Gud rår brukar man ju säga.

Och nu har vi äntligen normaltid (även kallad vintertid) igen. Ja, äntligen! Sommartiden har alltid varit ett elände för mig, som morgontrött inte minst. När vi började med sommartid på åttiotalet var jag ju ung och hade lättare att anpassa mig, men med åren gick det allt trögare att ställa om. Så en stor del av sommaren förblev jag trött och illa sövd.

Nuförtiden ställer jag om lite fortare, tycker jag, men jag mår ändå inte bra av det. Det diskuteras lite här och var i EU och inom landet om huruvida vi ska införa permanent normaltid eller rent av permanent sommartid för att slippa de här övergångarna.

Numera vet man att det finns risker med denna tidsomställning. Människor som rubbas i sin normala rytm, får bland annat sömn-, vakenhets- och hjärtproblem.

Inte alla förstås, men det antyder väl ändå att det knappast är hälsosamt. De av oss som är psykiskt sköra är mera känsliga. Visste ni att man kan se en ökad självmordsfrekvens sommartid? (Länk nedan.)

Det beror förmodligen på en kombination av själslig obalans, skörhet och att sommaren i sig kan vara hemsk för någon som mår dåligt i en tid när alla andra tycks njuta, umgås, resa och ha trevligt.

Inte för att det är hela bilden, men vad hjälper det? Bara för att man ler innebär det inte att man också är glad. Ensamhet är numera ett folkhälsoproblem. Skilsmässor ligger och pyr, ökad alkoholkonsumtion ger ökad risk för beroende.

Nej, bort med dessa omställningar! Det är i alla fall något vi kan göra för folkhälsan. Kunde vi sen bota ensamhet vore det ju toppen. Men det är förstås lite svårare…

Jag talar förstås också i egen sak. Nu när nätterna blivit mörkare sover jag bättre och blir därför både gladare och piggare. Har dessutom lättare att varva ner och stressa av. Det mesta blir alltså bra, trots gråväder och råa höstvindar.

Den här vilan kommer jag förhoppningsvis ha glädje av när vi går in i december. Jag är en entusiastisk julfirare och tycker om både pyntandet och julklappsinköpen. Det kan dock bli lite mycket och eftersom jag är lättstressad och har bipolär sjukdom (typ2) finns risk att det blir för mycket. I mellandagarna brukar jag vara helt slut i huvud, kropp och själ – om än väldigt nöjd för det mesta.

Det är något av en utmaning att ta i lagom, men jag övar på det. Nu senast hade jag gjort upp en strategi och tack vare den blev julen vilsam och mellandagarna en helt annorlunda upplevelse.

Ska försöka göra likadant i år. Dra ner på tungrodda och tråkiga saker, som städning och överdriven julbordsmeny. Inte baka annat än om jag känner lust till det. Prioritera roliga saker som är bra för själen.

Men än är det inte dags för allt det. Nej i dag sitter jag och tittar ut på de regnvåta, glittrande trädgrenarna utanför mitt rumsfönster och duggregnet i lyktornas sken, vid gångvägen här utanför. Än så är det långt till jul. (Även om jag redan köpt två julpynt.)

Länk enligt ovan:

https://www.google.com/amp/s/amp.svt.se/nyheter/inrikes/flest-begar-sjalvmord-under-sommaren