Inget skitår (trots allt)
Då har man hunnit smaka lite på det nya året. Inte så illa. Trots de mörka pandemimolnen och de nedslående och tragiska dödsfallen; Trots de många tragedier nära och långt bort, har jag varit på nästintill orimligt gott humör de senaste dagarna. Positiv och full av tillförsikt. Förväntansfull, till och med.
Kanske är man inte riktigt klok.. Det händer ju så mycket och oron drabbar endera chockvis, eller också som en istadigt malande känsla av osäkerhet och otrygghet.
Visst känner man sig instängd och ofri i corona-bubblan, men det kommer en vår
För egen del har jag faktiskt inte mycket att klaga på. För kanske första gången i mitt liv upplever jag det som en klar fördel att vara något av en enstöring. Jag har fått enstöra mig bäst jag velat och mestadels hållit mig till att umgås med K och lite grann med barnen. Övrigt sällskapsliv ägde rum under sommarhalvåret, utomhus. Tänk så mycket frisk luft jag/vi fått!
För första gången på många år har jag haft tid över. Man tjänar ju in eoner genom att dra ned på inköp och turer hit och dit. Skåp och garderober har inventerats och jag har börjat använda en del favoriter igen, som blivit bortglömda.
Visst har det känts lite långtråkigt emellanåt även för mig – men det har ju fört med sig något positivt: jag har förstått hur mycket jag behöver andra människor. Jag har längtat enormt efter vännerna och det vi brukade göra tillsammans: sjunga i kör, dricka vin och prata, gå på festivaler och teater, mm. Under några korta veckor i somras lättade vi på vaksamheten en kort tid och kunde träffas inomhus. Så roligt, särskilt som allt sen vände igen. Men, som sagt, vi har mest träffats utomhus och det har gått alldeles utmärkt!
Fåglarna sjöng även den sommaren
Tänk, för ett år sedan var vi lyckligt ovetande om vad som väntade oss. Vi gjorde planer, även om signaler hade börjat komma om ett hotande virus på andra sidan jordklotet.
För ett år sedan hade jag nyss haft den där underbara familjejulen. Hade ambitiösa planer för 2020. Jag och K (i alla fall jag) skulle bli mer sociala. Jag skulle ta bättre hand om mig själv. Vårda kropp, hälsa och själ. Jag ville tagga ner vissa delar i livet lite. Det kändes mycket lovande. Saker blev inte riktigt som tänkt, men faktum är att jag tycker att väldigt mycket blev bra ändå:
Efter lång osäkerhet och med en hel del strul, kunde K flytta från sin gamla sunkiga lägenhet, in i en trevlig i lugnt läge. Mitt under själva Coronautbrottet! Men det gick bra. Årets födelsedag firades via videolänk och blev väldans trevligt. Liksom mors dag. Våren kom och jag njöt av varje fin dag.
Ja året blev hyggligt bra och njutbart, trots inställd resa, ganska stark press på ekonomin och mycket som var nytt och ovant på jobbet.. Jag förstår det knappt själv, men det kan ju vara så att mitt i allt elände stod det klart för mig hur bra jag hade det.
Har varit glad och tacksam för varje dag som alla i familjen mått bra. Sitter nu och minns utomhusmöten, videokalas och sommarens många fina dagar. Besöken av barnen. Utflykterna. Jag minns vandringen vid havet. Solen och baden.
Känner tacksamhet över att jag, trots sjukdom – eller egentligen tack vare sjukdom! – haft möjlighet att ta tillvara varenda vacker dag. Hösten då min kör tog paus kom en annan sångmöjlighet i en annan slags kör. Den fick ju också pausa så småningom, men ändå. Dörrar stängs, andra öppnas.
Men självklart har jag påverkats negativt också. Oroats. Undrat hur länge vi måste leva i Coronans skugga. Varit ledsen och tyngts av alla dödsbuden. Tänkt mycket på dem som drabbats hårt av detta. Det har funnits ”ups and downs”. Haft känning av stress och nedstämdhet, men lyckades rikta om mitt tänk mot ljusare perspektiv. (Tack KBT och tack Paroxetin!). Man vänder blad, tar nya tag och jag tar med de glada känslorna in i 2021.
Som kommer att bli ett bra år! Visst kommer även dåliga saker att ske. Kanske händer något av det mig, men fram till dess tänker jag fortsätta att vara tacksam och glad. Här och nu är ett av mina mantran.
Det ljusnar
Se här, min spådom om det närmaste året: Trump avgår. Jag ser att ljuset kommer tillbaka. Självklart kommer solen att skina som aldrig förr. Vaccinet kommer att leda till stor förbättring för alla. Redan inom ett halvår kan alla svenskar (som vill) vara vaccinerade. Dödstalen planar ut och en dag kommer vi att kunna leva mer normalt igen. Alla singlar kan börja dejta igen. Alla blir lyckliga och glada och allt löser sig.
Min vårvinter får bli fortsatt kontemplativ, pysslig och förväntansfull. De fina dagarna kommer – liksom värme – och jag kan sitta ute när solen lyser. I sommar ska det odlas tomater här. När familj och vänner är vaccinerade, kommer vi att kunna ses och kan kramas, kramas, kramas. Som jag längtar!
Till sist några ord från den kloke Birger Schlaug:
Skitår, vi har inte fått träffa de vi vill träffa. Sant. Men vi har inte träffats av bomber.
Skitår, vi har inte kunnat gå i affärer som vi vill. Sant. Men vi har inte svultit.
Skitår, vi har köpt färre skor och tröjor. Sant. Men garderoberna är inte tomma.
Skitår, krogar har stängt. Sant. Men mat har funnits att köpa.
Skitår, vi har inte kunnat gå på konserter. Sant. Men musiken flödar hur mycket vi vill.
Skitår, Tegnell och Löfven, Kristersson och Ebba Busch… Men vi får säga vad vi tycker om dem.
Skitår, många blev sjuka. Sant. Men vi har tillgång till sjukhus.
Skitår, många blev utan arbete. Sant. Men vi har nån sorts skyddsnät.
Skitår, många har varit eller i vart fall känt dig ensamma. Sant. Men vi bor inte sju i samma rum.
Skitår, vi har saknat vaccin. Men vi slipper som så många vänta på det två år till. För vi bor i ett prioriterat land.
Skitår, vi får inte flyga vart vi vill. Sant. Men vi får gå i skogen var vi vill, bada i sjöarna och vandra på vägarna.
Skitår, vi har inte fått resa till franska vingårdar, men vi har kunnat vrida på kranen och fått rent vatten.
Skitår kan betyda mycket.
Om vi haft skitår, vad är det då för de som träffats av bomber, som hungrar, saknar strumpor och skor, möter tomma hyllor i affärerna eller inte får lyssna på musik och riskerar att fängslas om de kritiserar makten. Som inte får tillgång till vaccin, inte ens tillgång till skog och sjö. Och inte kunnat vrida på kranen och fått rent vatten.
Vad är egentligen ett riktigt skitår? Dags att vrida på kranen, fylla kannan med vatten och sätta på kaffet.
https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=1130696000719656&id=100013377995225
Senaste kommentarer