Åter till vardagen
I dag avslutar jag min långa julledighet. I morgon tar jag nya tag. Det kommer att gå bra. Jag har avrundat med en stilla, kontemplativ helg, men sen vill jag komma in i bra rutiner igen.
Det är en sån underbar känsla inför varje ledighet, att veta att man slipper vardagens rutiner och måsten. Man kan ta dagen som den kommer. För min del medför detta osunda sömnvanor, onyttig kost och livsstil i allmänhet. Tanklöst stoppar jag idel gott i munnen: mat, godis, vin.
Men nu är det slut på det. I kylen syns bara ett fåtal spår av helgernas lyx, mest överblivna tillbehör kvar. I barskåpet ekar tomt. Den torra glöggen står där ganska ensam och lär få stå så ett tag.
Just nu är jag lycklig över dessa fina vinterdagar. I kvällsmörkret drömmer sig min blick bort, förbi julbelysningen på balkongen, över gnistrande träd och över det rena snötäcket – det är som i en dröm, som barndomens bästa jular.
Jag blir barnsligt glad. Tar fram skidorna som stått undanställda i många år och ger mig ut i naturen. Fras, fras, glider jag fram.
Förmodligen 15 år sedan sist
Den underbara känslan av frihet från rutiner har falnat nu. I stället ser jag fram emot en ordnad tillvaro, där jag vet vilken dag det är och vad som ska göras.
En prio är att ta tillbaka kontrollen över hälsa och kost. Så brukar det vara varje januari när jag drar på mig arbetskläderna igen. Nu väntar ett sundare liv med mycket motion och rörelse och nyttig (men god!) mat. Ett sunt och fräscht liv, som varar intill påska skulle jag tro.
I narniaskogen. Spejar efter en faun. Såg ingen denna dag
Utan struktur kommer tyvärr varje måltid lite som en överraskning. När inget planerats kommer nödlösningarna på bordet och de brukar inte alltid vara bästa valet, om man säger så. Men nu har jag en plan. Det kommer att gå bra – det gör det oftast. Jag tror på 2021!
Det kanske är dumt av mig. Jag är ju ingen idiot. Så mycket kan gå fel, även om man planerar och planerar. Mina ekonomiska planer brukar vara de första som fallerar.
Men jag biter ihop och vankar vidare med de slantar jag har. Det kunde ju varit värre. Man kunde ju ha fötts någon helt annan stans, där sådana som jag inte har samma skyddsnät och tillgång till en offentlig sektor, som finns till för mig oavsett om min plånbok är tjock eller tunn. Älskar mitt hemland.
Ibland är jag dock orolig för hur det ska gå för Sverige. Folkhemmet är inte vad det har varit. Det som händer runt om i världen är ofta skrämmande och det vore ett misstag att tro att just vi ska vara förskonade.
Ända sedan 80-talet har jag försökt förmå min omgivning att förstå att vi inte kan ta demokratin för given. Många talade nedsättande om ”det här jävla landet” då och politikerföraktet ökade – och så har det ju fortsatt!
Visst finns det skäl för missnöje i många fall, men att ringakta eller missbruka demokratin och våra fri- och rättigheter kan bli ödesdigert för oss. Vi som fått leva i välstånd och fred så länge, tror kanske ett det är så det ska fortsätta – men det beror faktiskt på oss själva!
På dig och mig. Vi bör älska och högakta demokratin och förvänta oss att andra gör det. Vi ska inte uppmuntra och stötta de som vill riva ner och undergräva, vare sig de är politiker, opinionsbildare eller grannen, varken aktivt eller passivt.
Den mannen alltså. Väcker allt mer respekt
Arnold S
Den inlagda länken finns också längst ner i inlägget.
Vi ska tro att det är viktigt vad vi gör, säger och tycker! Helst dock inte så mycket att vi stormar in i riksdagen eller hotar med våld eller vedergällning. Men man vet aldrig.
Jag antar att ingen i USA trodde att kongressen skulle komma att stormas av ett gäng galningar. Vem kunde ana att själve presidenten skulle uppmuntra dem -och först under galgen ta avstånd?
Fast det kunde man ju. Visst anade vi att något otäckt skulle kunna hända när Trump vägrade erkänna sig slagen. Visst anade vi att de där q-anon, Proud Boys och övriga skulle ställa till med något förr eller senare?
Varningsljusen blinkade och FBI varnade, men vad hjälpte det? Att man inte var bättre förberedd! Bland ockupanterna fanns även poliser, militärer, krigsveteraner, pensionärer, ungdomar. Vanligt folk. Kan vanligt folk vara ett hot mot demokratin? Ja, det kan de!
Ja nu håller vi nästan andan, oroade över vad mer som kan hända innan överlämningen till den nya Biden-administrationen. Och sen? De missnöjda och aggressiva strömningarna lär inte ebba ut bara för att ett datum är passerat… Tänker jag.
Oroas över utvecklingen här hemma emellanåt. Corona-covid-h…vetet har ju fått nästan allt fokus ett bra tag, men det kommer en tid när vi kan leva mer normalt. (Om än mer i harmoni med naturen, förstås. Vi vill ju inte ha en ständig ström av pandemier riktade mot oss i all framtid!)
Vad händer sen? Vilken riktning tar Sverige sedan? Åt höger? Åt vänster? Eller åt fanders? Många menar nog att det är hugget som stucket och i princip samma sak.
Men en sak vet jag, som är viktigast av allt, och det är att jag vill ha framtidstro! Det är vad jag vill att politikerna ska arbeta för, för hela Sveriges befolkning. Själv tänker jag förstås jag göra vad jag kan och säger därför att 2021 kommer att bli ett toppenår!
Det har jag bestämt mig för att envist hålla fast vid, vare sig det är vansinne eller ej. Hellre tokig och glad, än nedtryckt av förnuft och sorg.
Senaste kommentarer